Heimdall blåser i Gjallarhornet

Det mesta är bra i västra Sverige. Här finns landets ledande scen för uppläst litteratur, här finns ett intressant publicistiskt centrum med stora framtidsplaner och här finns ett konstmuseum som fortfarande vågar hänga sina samlingar i sammanhängande historiska epoker – trots de trendängsliga påfund som pågår i vår absoluta närhet.

Men så var det Göteborgs-Posten. Jag vet att det inte är särskilt strategiskt att som i Göteborg verksam kulturarbetare kritisera stadens främsta mediekanal men nu kan jag faktiskt inte hålla tyst längre. Min vardag innehåller tillräckligt mycket politisk korrekthet för att jag ska hålla tyst den här gången också. Nu är måttet rågat. (Och här rekommenderar jag eventuella chefer, om ni händelsevis läser den här bloggen, att för husfridens skull sluta läsa.)

Göteborgs-Posten är Sveriges till upplagan andra största dagstidning. Den har stor spridning också utanför Göteborg och angår läsare inte bara här, utan i hela Västra Götaland. Kultursidorna bör förstås spegla denna betydande position och därtill ha självförtroendet att dessutom inta ett nationellt såväl som internationellt perspektiv. Säga vad man vill om Mikael van Reis som kulturchef (och här vet de som känner mig att jag haft en hel del att säga) men under hans ledning levererade Göteborgs-Postens kultursidor ett intellektuellt estetiskt perspektiv. Man visste vad som var viktigt att skriva om och gjorde också det. 

Men 2006 utsågs Gabriel Byström till kulturchef på Göteborgs-Posten. Inte bara valet men också urvalsprocessen var redan från början omstridda, vilket man exempelvis kan läsa om här och här. Gradvis har Byström vridit fokus från fria konsterna till sitt eget huvudområde journalistiken. Djupet i den estetiska analysen har fått stå tillbaka för ytliga krönikor och assisterande inlägg till ledarsidan där Byström själv brer ut sig över hela uppslag.

Vad är det då man missar? Tja, låt oss klara av det mig närmast liggande exemplet direkt: bevakningen av tidskriften Aorta. 2006 var också otursamt nog året då tidskriften åter började ges ut igen efter en längre tystnad. Det gjordes med en helt annan ambitionsnivå och en helt annan bredd än tidigare, något till och med tidskriftens mest passionerade kritiker höll med om. Under 2006 trycktes fyra ungefär 100-sidiga nummer och distribuerades över hela landet – detta trots att det enda stöd vi erhöll under året var ett bidrag på 25.000 kr från Svenska Akademien. Några av de medverkande: Pia Tafdrup, Håkan Sandell, Jan Henrik Swahn, Gunnar Harding, Cornelius Jakhelln, Johan Lundberg, Jelena Selin, Anni Sumari, Therese Bohman, Claes Ahlund, Lasse Söderberg, Mohamed Omar, Jonas Ellerström, Annika Bäckström, Mikael Nydahl, Ann-Margaret Mellberg, Tommy Olofsson, Ulrikka Gernes, Bo Gustavsson, Magnus Ljunggren, Ashk Dahlén, Magnus Halldin och Sinziana Ravini – och då har jag bara nämnt de mest namnkunniga.

Vi fick väldigt mycket uppmärksamhet för dessa fyra nummer. Dagens Nyheter skrev om tre av dem. Lars Gustafsson ägnade nästan en helsida åt tidskriften i Expressen, etc etc. Ja, de flesta av landets större dagstidningar skrev om Aorta under 2006. Vad skrev Göteborgs-Posten? Ingenting, inte ett ljud. Om en tidskrift som producerades i Göteborg.

År 2008 hade jag nästan svalt förtreten. Då lyckades G-P med konststycket att inte skriva om Tomas Tranströmers framträdanden i Göteborg och Mellerud. Behöver jag förklara för dig, käre läsare, hur unikt det är att få boka Tomas Tranströmer till två på varandra följande framträdanden nuförtiden? Mannen är ju en legend, översatt till fler än 50 språk! Uppenbarligen behöver någon förklara det Gabriel Byström. 

Och går vi helt upp i samtiden kan man nämna bevakningen av den alternativa bokmässan Textival som för tredje gången gick av stapeln sista helgen i mars. En notis på webben om piano-jippot på Järntorget. Och detta om ett arrangemang som samlade betydande delar av västra Sveriges små och medelstora förlag samt litterära organisationer – och med enstaka inslag från resten av landet – och som dessutom arrangerade professionella seminarier på teman som Kulturutredningen och Den långa svansen. En webbnotis om ett piano!

Men det som verkligen får det att svartna för ögonen är att man ännu inte recenserat Håkan Sandells senaste bok Gyllene Dagar. Det är så svagt, så uselt, att inte kunna identifiera de verkligt viktiga händelserna i den samtida bokutgivningen. De flesta av Sveriges största dagstidningar samt P1 recenserade på första eller andra recensionsdagen i mycket positiva ordalag: DN, SvD och Sydsvenskan för att nämna tre. Såhär tycker jag själv. Det allra värsta är att man genom att inte recensera boken dessutom öppnar för misstanken om nepotism – en av Sandells dikter i den nya boken heter nämligen ”Över en litteraturrecensent på Göteborgs-Posten”.

Åh, jag inser att jag är lätt att avfärda eftersom jag bara hänvisar till exempel som ligger mig själv nära om hjärtat. G-P skrev ju om en massa andra viktiga saker under den här tiden, eller hur? Exempelvis några helsidor om en delfinalerna i schlagerfestivalen. Inte ens ultratrivialisterna på DN vågade sig på motsvarande bevakning. Eller vad sägs om tätt återkommande helsidor om osignade band och deras demotapes?

Men problemet är ju att jag beskriver en verklighet som många kulturarbetare känner igen. Många har helt sonika slutat läsa Göteborgs-Posten och väljer hellre nätet eller någon av rikstidningarna (med sin närmast provinsiella hållning till huvudstaden). Och nej, jag tänker inte nämna några namn – men detta är ett återkommande samtalsämne i Göteborg. Jag vet, för jag rör mig dagligen bland publicister och författare. Problemet är ju att man inte så gärna biter den hand som föder en, eller förhoppningsvis skriver om ens verksamhet. Men jag kan faktiskt inte hålla tyst längre. Det har gått för långt. 

Jag vill dock inte enbart komma med kritik utan också lämna några förslag som kunde bidra till att ge oss västsvenskar den dagstidning vi förtjänar:

1. Våga ta in skönlitterärt material. Det är inte så farligt att någon gång då och då publicera en välskriven dikt.
2. Titta på kulturtidskrifternas skribenter och vad de skriver om. I Göteborg finns några av landets främsta tidskrifter med både överblick och djup. 
3. Lär av dansk dagspress och deras utökade kulturbevakning på helger (och här får jag faktiskt ge en eloge för idén att låta en dansk kulturjournalist granska den svenska dagspressen – allt är inte nattsvart).
4. Inse att kulturens viktigaste element är de fria konsterna och inte byråkratin eller journalistiken. Det är er uppgift att navigera i denna härliga värld.
5. Publicera gärna krönikor, men inte varje dag. Det ger ett ytligt och slarvigt intryck.
6. Öka den internationella bevakningen. Vi vill säga ”som jag trodde” när vi hör talas om nästa nobelpristagare i litteratur, inte ”vem fan är det?” 
7. Sist, men inte minst – ha självförtroendet att stå emot den generella trenden av snuttifiering och trivialisering. Ni kan ändå inte konkurrera med lunarstorm eller MTV.

Vad säger ni, ska vi ha en liten debatt?

Edit 8 april: Så har då G-P äntligen skrivit om Gyllene Dagar. Uppgiften gavs till Ragnar Strömberg och han skriver betydligt bättre än vad jag gör.

11 kommentarer

  1. Hej! Är aktiv kulturkonsument (bevisar stadens litt.-o musikscener mm), skribent o ibland arrangör. Håller verkligen med med om att GP kultur inte lever upp till sina uppdrag, varav ett måste vara att bevaka kulturlivet i väst. Varför är man så ängslig för att uppfattas som lokalpatriot? Att kulturchefen en gång var poprecensent märks. Om en estradpoet från Göteborg blir svensk mästare bör denne faktiskt få uppmärksamhet. GP förtjänade den kritik som kom från flera i panelen på ABF-seminarium tidigare i år Har på senare tid träffat flera som instämmer i din och min kritik. Hade vi haft resurser och distr.kanaler borde vi kanske rent av sodera terrängen för att ge ut en månadstidning som speglar kulturlivet i Västsverige. /mvh Mats

  2. Hm, att avkräva en dagstidning ett kulturellt ansvar innebär inte automatiskt att man vill ta det ansvaret själv. Personligen håller jag mig gärna till det subjektiva.

  3. Kanske något för Newsmill? Förstår om det känns som ett ställe mest för drevdebatt, men det är många som läser.

  4. Tja, tror du det? Ibland undrar jag om det inte bara är jag som är gammeldags som fortfarande hoppas på dagspressen.

  5. Under den tiden som jag har läst G-P kultur (åtminstone 5 år) så har det alrig funnits någon kritiker där som skrivit sig större än sin egen sida. Ingen som stuckit ut och gjort sig ett namn. Skapat debatt i hela Sverige. Kultursidan känns akademiskt torr och blodfattig. Tråkig.
    Men det är väl därför Göteborg har haft den mest intressanta popscenen de senaste tio-femton åren. Som en reaktion.

  6. Andrés · ·

    Jag kan inte annat än att hålla med dig Carl. G-P:s kultursidor är så fruktansvärt dåliga att det är pinsamt. Inte minst ger kultursidorna ett rent småborgerligt och stundtals infantilt intryck. Bosseldal skriver mer eller mindre alltid om sina (adoptiv)barn på ett alltmer obalanserat och pretentiöst sätt; på ett slags parodiskt sätt; som om hon ändå på något vis var medveten om att hon var en småborgerlig satiriker. Byström hade, om han hade haft verklig karaktär och intellektuell omdömesförmåga, sagt till Bosseldal att hon inte bör skriva mer eller mindre undantagslöst om sina (adoptiv)barn eftersom det är så fruktansvärt omdömeslöst och generande. Vidare är de dagliga krönikorna – nästan oavbrutet – hemskt, ja nästan oroväckande dåliga. Ett antal HEMSKA skribenter har också endast tack vare att de är ogenerat politiskt korrekta fått ett forum på GP:s kultursidor som åtminstone får mig att rysa – jag tänker inte nämna vilka -, medan ett fåtal andra bär upp GP:s samlade mängd av kulturellt kapital, van Reis, Dahlbäck och några till. Det hela är – som du menar – något av en skam med tanke på att Göteborg ändå har ett visst antal invånare som inte är intellektuellt efterblivna och som inte behöver skyddas från fritt och självständigt tänkande skribenter och författare.

  7. Säga vad man vill om Mikael van Reis som kulturchef (och här vet de som känner mig att jag haft en hel del att säga) men under hans ledning levererade Göteborgs-Postens kultursidor ett intellektuellt estetiskt perspektiv.

    … och bedövande tråkiga. Skrivna på ett knastertorrt språk av fullständigt humorbefriade skribenter.

    Jag har läst GP hela mitt vuxna liv (som barn också för den delen). Kultursidorna har bara varit läsvärda några korta år under Ingrid Elams ledning. Det enda som utmärkte GP:s kultursidor när van Reis ansvarade för dem var att de var undermåliga på ett annat sätt än före och efter.

  8. Man tackar. Jag har lagt in den i posten nu.

  9. Har nyligen sagt upp min prenumeration på GP helt och hållet på grund av den usla kulturbevakningen. Har läst SvD en del istället, där är kultur- och nöjesjournalistiken fantastisk, men tyvärr är det en tidning vars politiska färg inte riktigt matchar min… GP tycks ha valt att mer eller mindre skita i att försöka spegla det västsvenska kulturlivet. Jag jobbar med musik men ska man använda GP som en indikator på Göteborgs icke poporienterade musikliv så finns det i princip bara två aktörer: GSO och operan. Alla andra då? Det rika och intressanta utbud på klassisk musik som finns i Göteborg, inte minst via kyrkorna, ignoreras i GP med emfas. Själv är jag engagerad i körmusik, denna ”folkrörelse”… som knappt får något utrymme alls i GP, medan varenda liten amatörpop-wannabe recenseras av Daniel Claeson på en helsida typ varje vecka. PROPORTIONER?

  10. Ja, det där fokuset på amatörpop är verkligen enerverande. Tänk om man skulle ge varje refuserad poet lika mycket utrymme…

    Håller med om att SvDs kulturbevakning är mycket bättre (inte minst eftersom de skriver så fint om Aorta – he,he) men de i sin tur var mycket bättre när Peter Luthersson ledde sidorna med sin handplockade kader av kritiker. Förmodligen är det förhållningssättet inte längre möjligt i Sverige eller också väntar vi fortfarande bara på en kulturchef med samma mod och integritet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: