Opus Dei

Livet för en kulturbyråkrat består inte bara av biljakter och svindyra paraplydrinkar inmundigade på takterasser – ibland har vi också arbetsdagar som en bredare allmänhet kan identifiera sig med. För ungefär ett år sedan inträffade en sådan dag då jag fick uppdraget att vid en mindre kulturmässa bevaka en tidskriftsmonter. Eftersom mässan ägde rum på en slags parkeringsplats, utomhus, och solen formligen pressade sig mot jorden var mässan inte särskilt välbesökt. I min monters utrustning ingick dock ett antal solstolar och en fejkgräsmatta så avsaknaden av potentiellt intresserade människor bekom mig inte nämnvärt. Jag passade istället på att bakom mina solglasögon förkovra mig i det digra utbudet av tidskrifter. Sedan dess räknar jag tidskriften Opus som av de bästa bekantskaper jag gjort under senare år.

För någon som likt mig har ett nyvaknat intresse för klassisk musik är publikationen en veritabel guldgruva. Även om lejonparten i varje nummer utgörs av artiklar var det recensionsavdelningen som fångade mig först. Här har man hittat några av Sveriges kunnigaste, hjärtligaste och noggrannaste kritiker och de tillåter sig verkligen att ha roligt när de skriver! Smaka på ett citat: ”Bland musikaliska underbarn är Erich Wolfgang Korngold i särklass ‘värst’. Vid sidan av honom ter sig Mozart och Mendelssohn rätt normalbegåvade.” Och när man sågar handlar det om lustmord: ”Mahlers musik är laddad med känslor, engagemang och överdrifter. Det är inget för en dirigent som är lika känslosam som en stillastående pingvin i snöstorm.” Tja, det kanske inte är litteratur på hög nivå, men citaten skvallrar om engagemang och kunskap hos skribenten och detta i ett ämne som omgärdas av ett tämligen högtravande utanverk.

Denna ton är typisk för tidskriften som helhet. Med lust och kunskap tar man sig an allt från intervjuer med Polarpristagare, operadivor och dirigenter till texter om nedladdning, kultursponsring och musikhistoria. Och man gör det utan att mästra – vilket för en nybliven entusiast känns oerhört befriande. Särskilt glad blev jag när jag invid artikeln om barockmusik hittade en liten ordlista som förklarade originaltermerna som använts i texten. Se där ett utmärkt sätt att välkomna nybörjaren utan att för den sakens skull dra ner texten med långa insprängda förklaringar eller irriterande fotnoter som den redan invigde inte behöver!

Denna förmåga att vända sig både till hardcorelyssnande audiofiler och ytligt intresserade finner jag oerhört sympatisk. I Opus får man känslan av att tillhöra en varm och älskande familj som binds samman av sin kärlek till musiken. Det ökar längtan att lära sig mer och framför allt: att lyssna mer. Saken blir inte direkt sämre av att texterna förpackats i en modern, lite halvlyxig formgivning som gör sig extremt bra på soffbordet när svärmor kommer på eftermiddagssherry.

Genom ett erbjudande som just nu ligger ute på deras hemsida kan man prenumerera på 12 nr för 379 kr (ordinarie pris 599 kr) och då ingår även en cd-skiva som särskild gåva. Den ännu osäkre kan promenera in på Pressbyrån och plocka upp ett nummer för 80 kr. Jag har länkat till deras hemsida tidigare och gör det för säkerhets skull en gång till här. Det finns bara en enda tidskrift i hela Sverige som är bättre än Opus och ni vet redan vilken den är. Seså, ta och läs något riktigt nu, inte bara en massa bloggar!

4 kommentarer

  1. Låter intressant.

    ”[E]n dirigent som är lika känslosam som en stillastående pingvin i snöstorm” ― den där typen av felgjord kreativitet är liksom samtidigt irriterande och sympatisk.

    Stillastående pingviner i snöstorm är ju inte kända för att vara särskilt känslokalla av sig. Inte mer än käckt guppande pingviner i solsken.

  2. Nej, precis vad jag tänkte när jag just publicerat texten. En pingvin, som rimligvis inte kan bekommas särskilt mycket av snöstormen, kanske har ett oerhört rikt inre liv? Dessutom är ju djuret uppklätt som en symfoniorkestermedlem…

  3. Ja, haha, vad vet vi om pingvinernas inre liv?Dirigenten såg ut som en stillastående pingvin. Och Mahler, snöstormen, förtjänade något mer levande. Det var nog så han tänkte från början. Och så skulle han försöka formulera det.

  4. Ach, textanalys på hög nivå! Gefundenes Fressen, vilket teamwork! Jag tror jag måste tillbaka och läsa om en hel del recensioner i Opus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: