Min vän Mohamed Omar

För inte så länge sedan övernattade Torbjörn Elensky hemma hos mig. Vi hade tidigare under kvällen varit på ett förberedande seminarium inför vår resa till Georgien och kom att sitta uppe en stund över några glas rödvin. Samtalet gled in på Mohamed Omar och hans nyligen uttalade stöd för Hamas och Hizbollah. Jag fick erkänna att jag inte var så inläst på Omars nya ställningstagande som radikal muslim, mer än att han just uttryckt stöd för Hamas och Hizbollah. Elensky upplyste mig dessutom om hans tvivel rörande Förintelsen samt hans stöd för bla Khomeini och Ahmadinejad. Och jag fortsatte ståndaktigt hävda att Omar är min vän, och sådana överger jag inte så lätt – även om de har obekväma åsikter som jag inte delar. Det kändes dock otillfredsställande att lämna samtalet vid det och jag bestämde mig för att läsa på. Samtidigt fortsatte den debatt som startat på grund av Omars nya inriktning, bland annat med inlägg från Carina Rydberg. Det finns numera så många inlägg både i dagspressen och i bloggosfären att det känns onödigt och begränsande med länkningar, en enkel googling räcker för den som vill veta mer.

Men låt mig börja från början. Mohamed Omar upptäckte jag omedelbart när han debuterade som en intressant poet. Inte minst historien om hur han nekade Bonniers till förmån för det lilla förlaget Ruin manade till respekt. Omar kom också att blåsa nytt liv i tidskriften Minaret och göra den till ett relevant organ för muslimsk kultur i Sverige. Jag minns fortfarande det rörande samtal jag fick en kväll av den då nyblivne redaktören med frågan: ”Hur säljer man en kulturtidskrift” Ha, ha – som om jag skulle kunna svara på det! Aorta har ju bara drivits av sin egen eld. 

Men det var så jag kom att känna Omar, som spännande poet, devot muslim och driven debattör med en nyfikenhet att lära sig kulturlivets mekanismer. På bokmässan 2007 fick jag och ett antal lätt förvirrade åhörare lyssna till Omars uppläsning från något som jag förstår än idag bara existerar som ett manus – Parakletos – en samling muslimska psalmer. Jag tyckte att det var en helt genialisk PR-kupp och förväntade mig att det skulle väcka en del uppmärksamhet. Jag tyckte också att det skulle bli intressant att ta del av den kritiska receptionen av verket eftersom jag anade att det skulle sättas i händerna på personer som inte var vana att recensera religiösa brukstexter.

Men så kom då bombningen av Gaza. Jag blev själv mycket upprörd över den uppenbara brist på mänsklig hänsyn som präglade kriget och kände hur jag själv började radikaliseras. I vänkretsen fördes många, långa och hetsiga samtal i frågan tills någon, inte jag, äntligen manade till besinning. I tider som dessa borde man verka för dialog och förståelse, snarare än ökad polarisering. I just fallet Israel-Palestina har tyvärr den starkare parten allt att vinna på en fortsatt väpnad konflikt. Och precis som i alla krigshärdar är det civilbefolkningen som får lida värst, inte krigshökarna. Och till syvende och sidst känns det med lite distans ganska märkligt att följa ett extremt mediadrev och engagera sig så mycket i just denna konflikt när det pågår så många andra ohyggligheter i världen. En parallell som pakistanier gärna drar är den om Kashmir. Konflikten har pågått ungefär lika länge men den har krävt åtminstone tio gånger så många döda och lett till tre krig mellan två kärnvapenbeväpnade länder. Är inte den konflikten viktigare att engagera sig i?

Men jag förstod omedelbart Omars reaktion. Vi talade till och med om det i telefon kort efter att han gått ut med sin första artikel. ”Nu är jag slut i svenskt kulturliv”, sa Omar. ”Ja”, svarade jag. Jag förstår ilskan hos en troende muslim som gång på gång ser sina andliga släktingar förlora, förnedras, skadas och dödas. Och jag förstår att man då vänder sig till de radikala element som finns till buds. Vad gäller just Hamas tycker jag inte att deras hållning är särskilt konstruktiv, men jag tycker att västmakterna gjorde ett enormt misstag som inte erkände den demokratiskt valda regeringen för de palestinska områdena. 

So far, so good. Men när jag började läsa alla dessa bloggar och inlägg i dagspressen såg jag också andra saker som gjorde mig betydligt mer betryckt. Min vän Mohamed Omar kallade exempelvis homosexualitet för en sjukdom. Och det fortsatte med hyllningar av Khomeini, Ahmadinejad, tvivel om Förintelsen osv osv. Och bloggsvansen var, precis som många påpekat före mig, en riktigt obehaglig mix av antisemitiska konspirationsteorier och högerextremism. Det är bara för mycket. 

Om du läser det här Omar, så hoppas jag att du fortsätter att driva din kamp för politisk islam eftersom det nu är det du tror på. Men det behöver väl inte betyda att du hoppar på varenda dårskap som produceras där ute i politikens mörkaste gränder? Du förstår väl att dina kommentarer och ställningstaganden är djupt sårande för de som förlorat en släkting i ett koncentrationsläger, är flyktingar från Iran eller helt enkelt är homosexuella till sin läggning? Och vad gäller att stödja såväl Khomeini som Ahmadinejad så anser jag det vara ungefär lika begåvat som att stödja Bush, dvs direkt retarderat.

Jaha, nu har jag väl traskat rakt in i debatten. Men om du som läser det här funderar på att göra ett inlägg, tänk då först på en sak. Det jag skrivit ovan är i första hand en text för att förklara min syn på vänskap, att det är ett band man inte bryter så lätt, även om man inte håller med sin vän om hans åsikter.

54 kommentarer

  1. ”På bokmässan 2007 fick jag och ett antal lätt förvirrade åhörare lyssna till Omars uppläsning från något som jag förstår än idag bara existerar som ett manus – Parakletos – en samling muslimska psalmer.”

    Vad menar du egentligen här? ”Parakletos” kom ju ut som bok förra året.

  2. Aj, då är jag dåligt upplyst. Det hade ju varit enkelt att kolla upp. Jag ska snarast införskaffa mitt exemplar.

  3. Mohamed Omar · ·

    Carl,

    Flera av dina favoritpoeter har haft samma syn som mig på bögeri. Jag trodde faktiskt mer om dig, med tanke på ditt kittlande umgänge med fritänkande europeiska poeter i fascismens utkanter. Men jag misstog mig, konformismens lockelse är stark även på bildade människor. Du kanske trots allt är en kulturbyråkrat i själen och inte en poet som du ville vara.

    Att exiliranier och bögar blir sårade vore ett skäl att inte stödja den store skalden och revolutionären Khomeini finner jag absurt. Det är väl inte en fråga om hänsyn utan om sanning, eller hur? Vem har rätt?

    När din såta vän, sionisten Elensky, ägnar spaltmeter i sionistiska publikationer åt att relativisera muslimsk tro och identitet för att bana väg för sionistisk tankekontroll ser jag dig inte reagera.

    Detta med retrogardism är alltså bara en ploj, tack då vet vi det, jag som trodde det fanns en eld däri.

  4. Oj oj. Ditt sluggande lämnar jag därhän, Mohamed. Du verkar trivas bra i din nya position som paria och jag tänker inte övertala dig till något annat.

    Men du frågar vem som har rätt och det kan ju vara intressant. Det generella svaret i en demokrati torde vara att ingen har rätt – man kompromissar sig fram till en lösning som gagnar flertalet individer utan att skada minoriteten. Du kanske skulle fråga någon av de tusentals människor som flytt från Iran varför de gjorde det?

    Ett samhälle eller en ideologi som inte kan visa hänsyn verkar förkastligt för mig.

  5. Carl,

    ”Ingen har rätt…”, säger skalden.

    Kompromissandets och schrakandets vän. Inte bara byråkrat utan även upplysningsfilister och småborgare.

    ”Ingen har rätt…”

    Du förkroppsligar Kali yuga, Kalle. Kalle Kali.

    Retrogardismens slogans var bluff. Jag hade det på känn.

  6. He, he – här duggar förolämpningarna tätt. Men jag vet inte vad du läst in i retrogardets ”slogans” som skulle fått dig att hoppas att vi skulle stödja intoleranta och repressiva regimer. Däremot gillar jag referensen till Kali Yuga även om jag inte trodde att läran om den ingick i islam. Kan det inte vara så att – om vi verkligen lever i Kalis tidsålder – det behövs någon som förkroppsligar, förverkligar och fulländar den tiden så att vi äntligen kan gå vidare?

  7. Du menar gå under?

    Det som är sant är sant för alla. Kali yuga är en sanning, inte en hinduisk eller islamisk sanning.

    Av profeten och Koranen kallas det akhir az-zaman, den sista tidsåldern.

  8. Detta om tolerans ids jag inte kommentera. Om vi ses någon gång kan vi ta det.

  9. einar askestad · ·

    Jag är inte så mycket för att kommentera bloggar, men:
    Intressant och sorglig är läsningen av dialogen ovan. I min senaste bok – ”Kalla mig Theodora” från hösten 2007, recenserad av endast en tidning, UNT – försöker jag gestalta hur en relevant kritik av Islam måste se ut. Det vill säga, en kritik som inte är inriktad på att konstatera att det finns muslimer av vitt skilda uppfattningar, och att bland dem lyfta fram de åsikter som är förenliga med en sekulariserad eller kristen tro, utan på den världs- och människosyn som präglar själva urkunden: Koranen, med profeten Mohammed som en mycket mörk kontrast mot exempelvis den Jesus man möter i evangelierna. Denna diskussion väntar fortfarande på att hållas.
    Det är en av vår tids villfarelser – och den tycks delas även av Dig, Carl – att tolerans består i att erkänna att alla åsikter är lika mycket värda, att rättigheten att påstå någonting är mer grundläggande än det som påstås.
    Men mer grundläggande än rättigheten att hävda det ena eller det andra måste vad som är sant vara. Det handlar om nivåer: kunskapsteorin är en underavdelning till ontologin (även om många trivs i den ”frihet” som en (skenbart) självtillräcklig kunskapsteori kan ge). Endast den som erkänner någonting mer och större såsom verklighet och möjlighet kan överhuvudtaget vara tolerant. Eller inte vara tolerant.

  10. Ok, jag erkänner: tolerans var möjligen ett illa valt ord. Jag anser inte att alla åsikter är lika mycket värda. Men du verkar glömma att Bibeln innehåller två böcker, Einar. Och GT håller verkligen inte någon försonlig ton.

    Om vi nu tvunget ska gå in på min syn på rättvisa, tolerans, sanning, demokrati osv så vill jag ge två svar på den frågan. Det ena svaret ges av en pragmatisk, realpolitisk människa som inser att kompromisser, förståelse och dialog är vägen framåt.

    Det andra svaret ges av en poet som inte är intresserad av andra sanningar än de poetiska, av inspirationens klarsynta rus. Och där göre sig ingen annan moral än hantverkets något besvär.

  11. jakobius · ·

    Jag hoppas verkligen att Mohamed Omar bara bedriver ett ironiskt spel med kulturfolket, och att han får sig ett gott skratt på allas vår bekostnad.
    Annars är det illa ställt med mannen som jag bara känner som en utmärkt poet, genom några mycket imponerande diktsamlingar. I dessa böcker, jag tänker på ”tregångare” och ”Faraos förbannelse” framstår Omar som en känslig och intelligent poet, och ger uttryck för tolerans och hopp om fredlig samexistens mellan olika kulturer.
    Det här rytandet mot ”bögeri”, ”sionism” och liknande är helt ovärdigt denne poet. Han framstår här som en enfaldig fanatiker. Vad fan hände?

  12. einar askestad · ·

    carl,

    förvirrande din kommentar till mitt inlägg. på vilket sätt glömmer jag att bibeln består av två delar genom att inte nämna GT? det är riktigt att jag bara nämner NT och det har sina skäl, samma skäl som gör att jag inte behöver tala om GT eller bibeln när jag talar om NT eller inte behöver nämna NT eller bibeln om jag talar om GT.

    och: jesus bröt med GT på ett radikalt vis, varför tror du att han angavs? varför tror du att han korsfästes?

    frågor om kompromisser och om estetikens och hantverkets förhållande till etiken tangerar frågan om sanning

    men jag nöjer mig med att tacka för ordet

    ea

  13. Ah, jag tänkte bara att eftersom du nämnde Koranen kunde det vara relevant att tala om Bibeln. Jag tänkte att det kunde vara på sin plats att påpeka eftersom jag tyckte mig höra en ton i ditt inlägg som ville jämföra religionerna. Och då kan man inte välja de delar av de heliga texterna som passar ens ändamål. Men jag kanske hörde fel.

    Varför Jesus korsfästes är vad jag förstår en stor och omdebatterad fråga i teologiska kretsar. En idé är ju att Judas, den mest älskade lärjungen, är fullt införstådd med Jesus plan att ta på sig människornas synder. Hans personliga offer som angivare behövs för att planen ska gå i lås – ingen annan är ju beredd att ange Jesus. Det är därför han väljer en kyss som det avslöjande tecknet.

  14. einar askestad · ·

    Carl,

    vad är det för fel i att jämföra religioner? det vore som att hävda att ideologier, filosofiska system eller åsikter i största allmänhet inte gick att diskutera. det finns helt enkelt felaktiga idéer i alla möjliga sammanhang. att tro att det ena handlar om tro och det andra om vetande är en annan vanligt förekommande villfarelse. i båda fallen handlar det om världs- och människouppfattningar, och sådana går väl att diskutera?

    eller är du beredd att med ditt liv försvara en tro som förespråkar låt oss säga kannibalism?

    varför jesus korsfästes… ja, varför ta upp den, eller för den delen någon fråga, om ingenting låter sig fastställas?

    GT är NT är samlade i en bok som heter bibeln, med det gemensamma konstaterandet kanske vi kan avsluta detta lilla samtal

    allt gott,

    einar

  15. Einar, jag är bara glad för dina nyktra kommentarer i den här tråden och jag tror inte vi står så långt ifrån varandra egentligen. Jag menar bara att det känns lite orättvist att jämföra Koranen enbart med NT. Men visst är det görbart.

    För egen del är jag mest intresserad av inkorporerande religiösa rörelser, exempelvis sufism och sikhism.

  16. Carl, hör det till vanligheterna att du accepterar epitet som ”upplysningsfilister” och ”småborgare” från dina vänner?

  17. Pärlor ur Mohamed Omar´s heliga bok (Koranen):

    Islam är fredens och toleransens religion:

    “ På de som framhärdar i att förneka islam, efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser och de som sätter gudar vid Allah´s sida, väntar helvetets eld och där ska de förbli till evig tid. De är de uslaste av alla skapade varelser”! Sura 98, Vers 6.

    “För dem som väljer förnekelsens väg har vi kedjor och järn och en flammande eld i beredskap”! Sura 76, Vers 4.

    “Grip honom och slå honom i en krage av järn och låt helvetets lågor sveda honom. Kedja därefter ihop honom (med andra syndare) i en kedja vars längd är sjuttio alnar. Han ville nämligen inte tro på Allah´s höga majestät”! Sura 69, Vers 30.

    ”Vi ska låta förnekarna grillas i denna eld. I den takt som deras hud förbränns ska vi ersätta den med ny hud så att de får pröva straffet helt och fullt! Allah är allsmäktig och vis”! Sura 4, Vers 56.

    “Vi ska göra så att blodet i förnekarnas ådror isas av skräck (när de tänker på) att de vågade sätta medhjälpare vid Allahs sida. Elden ska bli deras tillflykt, denna syndarnas fruktansvärda boning” Sura 3 vers 151

    Islam är jämställdhetens religion:

    “Männen är härskare över kvinnorna i kraft av den styrka och de andra företräden som Allah har givit dem…
    Om ni ser tecken på utsvävning hos dem (era kvinnor) förmana dem då och varna dem, håll er borta från deras nattläger och tillrättavisa dem handgripligen” “idhriboohunnah أضربوهن: Slå dem“! Sura 4, Vers 34.

  18. Mene Tekel · ·

    Carl och andra naiva svenskar,

    Akta er för toxiska Ormar!

  19. I tur och ordning:

    V: det hör inte till vanligheterna att vänner och kollegor förolämpar mig. En viss höjd och hårdhet får man dock tåla i ett samtal, särskilt ett som förs på internet. Men också mitt tålamod har förstås en gräns. Nu är det inte förolämpningarna jag tycker är det allvarligaste, utan Omars faktiska åsikter.

    Z: grattis! Du har hittat några läskiga stycken i Koranen. Vad vill du ha sagt med det?

    Mene Tekel: varför ska man akta sig? Mohamed Omar faller ju på eget grepp i varenda debatt han ger sig in i. Det är faktiskt tragiskt att se.

  20. Carl,
    Min tanke var inte att hitta några ”läskiga stycken” i Koranen. Var har du fått det ifrån?
    Tvärtom, jag ville bara påvisa att islam, tvärtemot vad folk tror, är en trevlig, fredlig, snäll, demokratisk, tolerant, vidsynt, fördomsfri, fördragsam, modern, civiliserad, upplyst, livsbejakande, och frihetlig lära, som förespråkar jämlikhet mellan könen och tar avstånd från kvinnovåldet.

  21. Carl,

    Här har du ännu fler vittnesbörd om islams moderna och jämställda kvinnosyn, om du har tvivlat på det, ur islams heligaste urkund; Koranen:

    “Om någon av era kvinnor begår en grovt oanständig handling tillkalla då fyra bland de av er som har bevittnat handlingen och om de vittnar att de har sett den stäng då in henne i hennes hem till döden befriar henne eller Allah visar henne en utväg” Sura 4 vers 15

    “Era hustrur är för er som en åker, beträd därför er åker när och som ni önskar men sörj först för era själar” Sura 2 vers 223

    “Hustrun har som sig bör rättigheter mot mannen motsvarande (de han har) mot henne. Hans rätt ligger dock ett steg framför hennes” Sura 2 vers 228

    “Tag två tre eller fyra kvinnor” Sura 4 vers 3

    “Allah föreskriver följande som (arvsrätt för) era barn; sonens lott är lika med två döttrars lott” Sura 4 vers 11

  22. Aha. Då får vi ställa oss den rafflande frågan om vad religion egentligen är. Är det urkundstexterna, de troendes handlingar eller den poetiska möjlighet som ligger i korsningen mellan tro och tolkning? Kan islam också vara ornamentikens och arkitekturens religion? Dansande dervischer och Rumis dikter? Kan hinduism vara brahminer som bär munskydd för att undvika att ens oavsiktligt döda en inandad flygande insekt? Den lilla statyetten av Ganesha som står på mitt skrivbord? Kan kristendomen vara all den visdom som gömdes i kloster medan böldpesten härjade Europa? Caravaggios altartavlor?

  23. Carl,
    Den frågan får du ta upp med dina kära ”dansande dervischer” och dina alQaida-vänner!

  24. Sara på flykt undan islams förtryck · ·

    Miljoner och åter miljoner kvinnor lever idag i den värsta sortens slaveri, både i den redan sedan länge islamiserade delen av världen men också i de delar av världen som är på väg att islamiseras som Sverige.
    Kvinnorna i islam utsätts för ett barbariskt förtryck utan dess like. De saknar de mest enkla och självklara rättigheter som kvinnor i väst tar för givet. Kvinnorna i islam har inte rätten att gå utanför dörren utan sina manliga bevakares tillstånd. De har inte rätten att klä sig som de vill eller träffa vem de vill. Det kan få allvarliga konsekvenser för en kvinna i islam om hon skulle råka blotta så lite som en hårtofs. Och skulle hon bli ertappad med, eller bara misstänkt för att ha haft fysiskt umgänge med någon utanför äktenskapet, då är hon död.

    Kvinnornas situation i islam, som är ju den springande punkten i konflikten med västvärlden, tycks inte bekymra Carl Forsberg särskilt stort. Han verkar vara fullt upptagen med sina “dansande dervischer” som han tycker är kul!

  25. Naturligtvis hör urkunderna till religionerna men hur man lever sin religion är ändå avgörande.
    I Bibelns GT finns också passager som uppmanar till våld, korstågstiden var väl inte precis fredlig, men man får väl ändå konstatera att kristendomen utvecklats och i någon mån avvecklats sen dess.
    Koranen uppmanar till våld, det finns säkert passager även i Koranen som predikar motsatsen.

    När vi diskuterar islam, eller snarare dess politiska form, islamismen, kan vi inte bortse från hur de människor som lever under och i religionen, frivilligt eller mot sin vilja, har det.

    Att du Carl, inte har någon större lust att göra det under just det här inlägget tycker jag man kan förstå.
    Vilket inte hindrar att även jag störs lite av den här ansvarslösa ”dervischtonen” du anlägger här.
    Utan att du bett om min åsikt, alltså.

    Annars gillar jag bloggen!
    mvh

  26. Tack Karin. Jag är lite osäker på vad det egentligen är vi diskuterar här. Men om vi ska prata om religionskritik så kan man väl inte bortse från det förtryck som andra religioner utövar? Kastlösa i Indien, apartheid i Israel och en f.d. president för det stora landet i väster som byggde en hel del av sin argumentation och väljarbas på kristen grund. Det känns lite ovärdigt att skilja ut islam som den enda förtryckande religionen.

    För övrigt tycker jag att det här är vardagsmat för en människa som följer med någorlunda väl i media. Religioner verkar på många platser i världen som ursäkter för förtryck. Punkt.

    Då tycker jag att det är betydligt mer intressant att diskutera religionernas positiva sidor, något som gärna glöms bort i en hetsig debatt. Det finns nämligen både andliga och kulturella skatter inom de flesta religioner, särskilt de civilisationsskapande.

    Läs gärna K G Hammar, vår tidigare ärkebiskop, speciellt hans utläggning om att tolka Bibeln poetiskt.

  27. Jacob C · ·

    Jag håller definitivt med om att religioner har många positiva sidor, säkert ofta även Islam. Jag gillar att CF lyfter fram det.

    Dessutom tror jag också att det är vanskligt att på en generell nivå jämföra religioner med syftet att utröna vilken religion som är bäst/ondast/vackrast, etc. Detta hindrar väl dock inte att det kan vara intressant att försöka, även om det förstås är väldigt intrikat och förmodligen även kontroversiellt. Lämpligen bör man väl då stödja sig såväl på läsningen av religiösa urkunder samt på tradtionen/den faktiska tillämpningen?

    Själv saknar jag tyvärr nödvändiga kunskaper för ett sådant företag. Men det jag funderar på är om man inte väjer lite för problemet genom att ta upp den iofs mycket intressanta möjligheten att läsa religiösa urkunder poetiskt… religion använd som konst och litteratur är väl egentligen helt oproblematisk och kanske även till intet förpliktigande? Ja… och detta samtidigt som jag också funderar över om en viss typ av skönhet överhuvudtaget är möjlig utan andlighet… och därmed kanske även utan religion?

    Ja, jag blir lätt en smula förvirrad av den här diskussionen. Kanske dags att bli riktigt råreligiös så man slipper förvirringen? Men kan det isf ske utan Guds nåd?

  28. Carl,
    Jag vill inte verka petig men orsaken till att vi hamnar i islam här hela tiden är väl Omar. Känns lite Goddag Yxskaft att börja dra upp de kastlösas situation i Indien då även om den säkert är under all kritik.

    Religionernas positiva sidor håller jag med om borde diskuteras mer, eller kanske framhållas mer. Orsaken till att det inte görs kanske är att så få påstår sig vara djupt troende? Bara en spekulation, alltså.

    Sen en fråga, är inte alla religioner i någon mån ”civilisationsskapande”? Jag försöker komma på någon som inte är det men står mig slätt. Även om vi inte gillar de civilisationer som uppstått så har väl alla religiösa rötter – också.

    Jacob C,
    Håller med om att man i någon mån väjer för en del av problematiken om man läser religiösa urkunder som poesi, även om det är lätt gjort.
    De flesta religioner kräver ju betydligt mer än så av sina troende, och då är vi liksom där igen…

  29. När jag gör avgränsningen ”civilisationsskapande” så gör jag det för att komma undan de mindre religionerna, exv satanism, scientologi och animism, som i mycket mindre grad påverkat de sköna konsterna.

    Anledningen till att jag gärna ser att man försöker ta ett större perspektiv är de återkommande röster som alltid gör sig hörda i en debatt som rör islam och som gärna vill framhålla just islam som en skadlig religion. Det luktar av den gamla vanliga främlingsfientligheten. Framför allt verkar man glömma det förtryck vår egen kultur utövar.

    Samtidigt vill jag distansera mig mot de torra ingenjörsröster som vill hävda att all religion är skadlig. De kan inte förstå betydelsen av Orfeus val i tunneln, Heers kärlek till Ranjha eller varför det är så viktigt för Oden att stjäla diktarmjödet.

    När man väljer att tolka religionen poetiskt väjer man inte för någon problematik. Man undviker den helt. Och då kan religionen också bli på en och samma gång privat och kollektiv, individuell och universell. Och då, mina vänner, börjar man närma sig retrogardets kärna.

  30. Sara på flykt undan islams förtryck · ·

    Carl Forsberg använder sig av ett klassiskt tarvligt trick då han försöker byta ämne till ex de kastlösas situation i Indien eller annat varje gång kvinnornas situation i islam kommer på tal.
    Carl Forsberg´s syfte är allbekant. Han vill blanda ihop korten och vända bort uppmärksamheten från det barbariska förtryck som kvinnor utsätts för i islam och som sanktioneras av islams främsta källskrift; Koranen.

  31. Vad vill du egentligen att jag ska säga, Sara? Att islam är en kvinnofientlig religion? Det är ju svårt att ta dig på allvar efter ditt första inlägg. Jag blundar verkligen inte för det systematiska förtryck mot kvinnor som pågår i vissa länder men på dig låter det som om alla muslimska kvinnor är underkuvade. Och det är helt enkelt inte sant. Jag tror inte heller på att den upplevda konflikten mellan väst och den muslimska världen i första hand gäller kvinnornas villkor.

    Och då är vi tillbaka till frågan om vad som utgör en religion och hur vi kan bedöma den. Är det urkundstexterna, de troendes handlingar eller en poetisk, individuell och privat tolkning? Själv vill jag hålla mig till det sista alternativet.

  32. Sara på flykt undan islams förtryck · ·

    Endast oskulder är HALAL!

    Carl Forsberg har liksom flertalet svenskar ännu inte förstått vad konflikten mellan islam och väst handlar om.
    Konflikten mellan islam och väst handlar om mödomshinnans betydelse.
    En intakt mödomshinna är kvinnans viktigaste merit i islam. Kvinnor som genom sexuellt umgänge eller på annat sätt förlorar sin mödomshinna före äktenskapet blir dömda till döden, av sina familjer och släkt.
    Sådan är kvinnornas situation inte bara i Karbala och Jiddah, Qum och Herat utan även i Rinkeby och Alby, Kista och Tensta.
    Carl Forsberg tycks, av någon outgrundlig anledning, inte vilja veta av denna ohyggliga verklighet som miljoner kvinnor runtom i världen befinner sig i.
    Man kan ju undra vad det är som driver Carl Forsberg att ideligen ägna sig åt att med de mest krystade och ovidkommande “argumenten” försvara, urskulda och legitimera kvinnoförtrycket i islam?!

  33. Puh. Jag vet inte om vi någonsin kommer att förstå varandras ståndpunkter, Sara. Jag är helt enig med dig att det är förkastligt att förtrycka kvinnor, och det alldeles oavsett om det sker i religionens namn eller inte. Här i Sverige har vi lagar som förbjuder det, även om de inte alltid efterlevs. Internationellt arbetar både stater, överstatliga organisationer och NGOs för kvinnors rättigheter. Det är ett långsamt politiskt arbete och i exempelvis EU-medlemsförhandlingarna med Turkiet tror jag inte kvinnofrågorna legat högst på dagordningen.

    Jag vill be om ursäkt om jag upplevs som raljant när jag talar om religionens kvaliteter men du kommer aldrig att få mig att säga att islam – generellt – är en kvinnoförtryckande religion. Det skulle nämligen tumma på en princip som jag är en anhängare till: religionsfriheten. Du vet kanske att det är en mänsklig rättighet?

  34. Sara på flykt undan islams förtryck · ·

    Carl,

    Det är just sådana personer med sådana principer som medverkar till att kvinnoförtrycket i islam fortvarar. Kvinnoförtryckare resonerar/ har alltid resonerat på samma sätt som du. De hänvisar till allehanda uppdiktade “universella” eller ”gudomliga” principer för att legitimera sina patologiska behov av att förtrycka kvinnor.
    Juridiskt är du visserligen inte medskyldig till kvinnornas lidanden men moraliskt är du det i allra högsta grad, genom din vägran att reservationslöst fördöma islam och dess oheliga bok Koranen som i klar text uppmanar sina anhängare till att tillgripa våld mot kvinnor.

  35. Men Sara, nu blev det lite för dumt. De mänskliga rättigheterna är ingen uppdiktad princip. Konsekvenserna av en politisk majoritet bakom din ståndpunkt skulle bli ohyggliga. Förbud att utöva islam, tvångskonvertering, utvisning. Vet du vad stater kallas som har sådana lagar? De kallas diktaturer.

  36. einar askestad · ·

    Carl,

    stig ut i verkligheten. Ifråga om Islams kvinnosyn – för att nu ta någonting uppenbart – kan var och en som har ögon att se med och öron att höra med både gå till urkunden (som är central i varje förståelse av varje tankevärld) och göra en fältundersökning och komma fram till en likartad bild av hur det ligger till. Vad mer begär du? Du talar om mänskliga rättigheter och religionsfrihet. Tror du att några sådana rättigheter och friheter skulle finnas i sinnevärlden om frågor om rätt och fel var hänvisade till människor vars enda bärande tanke är att poetiska, individuella och privata tolkningar utgör den sista instansen i förståelsen av vår omvärld?

  37. Självklart inte, Einar. Det är därför jag hoppas att jag aldrig får någon makt. Det hade kunnat sluta hur som helst.

    Men tillhör du också dem som reservationslöst vill fördöma islam?

  38. einar askestad · ·

    Carl,

    vilken fråga du ställer.
    Om jag reservationslöst vill fördöma Islam. Nej, det skulle inte tjäna någon god sak. Däremot anser jag, vilket jag uttryckt i en tidigare kommentar på Din blogg, att all kritik mot en religion måste utgå ifrån urkunderna. Anledningen till detta är enkel: varje kritik som skall träffa målet måste vara filosofisk, det vill säga ringa in, förstå, ta fram och diskutera den världs- och människosyn som är explicit eller implicit i den förkunnade läran. Att som många gör hänfalla till resonemang liknande ”jag känner en trevlig katolik” eller ”det finns ju faktiskt intellektuella muslimer” är som att tro att man har begripit nazismen för att man har träffat en gammal nazistfarbror som bjöd på kakor. Psykologi är en sak, ideologi en annan. Och även om det finns kopplingar mellan nivåerna förstår man inte ideologin utan att höja blicken från psykologin. På samma sätt: vill man förstå en religion får man gå till källorna och inte stirra sig blind på den vildvuxna trädgård som vuxit fram över tiden. Som regel blir det även lättare att tolka hur praxis utvecklats och ser ut när man väl begripit jordmånen.
    Till din fråga: Jag har läst koranen som helhet vid tre tillfällen och studerat bibeln under många år, och jag har alltid blivit illa till mods när jag mött Mohammeds lära. Den har en aggressiv, brutal, och skoningslös ton. Stora delar av GT andas liknande primitiva och trasiga människosyn, och det är knappast någon tillfällighet att de grupper som har dessa texter som sina urkunder visar så lite respekt för varandra. I evangelierna, observera att jag talar om dem och inte om NT som helhet, möter jag en helt annan ton. Jesus, i liv och lära, såsom framställd av evangelisterna, är en kontrast utan like mot Mohammeds liv och lära. Och vad mer är: I evangelierna utkristalliseras en imponerande klar och konsekvent filosofi om vad människan är. Och det är en ljus varelse, med öppenheten, omsorgen, som ett ontologiskt faktum.
    Men för att undvika missförstånd: Jag är inte ”troende”. Jag har bara funnit den bästa filosofiska formuleringen av vad människan är i evangelierna.
    Ja du, Carl, jag som skulle ha färdigställt en novellsamling i natt.

  39. Tack för ditt utförliga svar, Einar. Jag hoppas att fördröjningen av novellsamlingen inte blir alltför långvarig. Men nu förstår jag dig mycket bättre. Och jag accepterar dina läsningar av de heliga texterna. Frågan är om du accepterar andra läsningar än den du gör av Koranen? Frågan gäller för mig inte enbart en filosofisk sanning utan den rymmer också en politisk dimension. I en tid som vår, med en uppskruvad ton mellan mellan en i huvudsak sekulär västvärld och den muslimska – vad tjänar det till med sådana utsagor? Vad vill du säga till de tusentals muslimer som bor i Sverige? Att de tror på en aggressiv och brutal bok och att de följer en respektlös tradition? Vad ska de göra med det uttalandet? Sluta tro?

    Jag tycker mig se ett ökat intresse i såväl väst som i den muslimska världen för att polarisera och jämföra våra skilda kulturer. Det mest kända försöket är förmodligen Huntingtons Civilisationernas kamp. Men frågan idag är ju inte hur vi ska rusta oss i mötet med den andre. Utan hur vi ska avrusta oss och försöka leva i samförstånd och ömsesidig respekt.

    Är jag då feg som väjer för samtalet? Ja, så kanske en filosof ser det. Men jag vet att jag får medhåll av både poeten och pragmatikern inom mig.

  40. einar askestad · ·

    Carl,

    just så: att göra det möjligt för samförstånd och ömsesidig respekt att existera bland människor på denna jord. men: vägen dit kan aldrig innebära att göra avkall på strävandena efter sanning, att acceptera allt som existerar endast för att det existerar. och med detta är vi tillbaka där vi startade, Carl, i frågan om kompromissens och toleransens förutsättningar.
    Det kommer aldrig att finns en god värld – en hållbar ”politisk dimension” – som inte bygger på filosofisk sanning.

    Carl, tack för ett intressant samtal.

    Med en förhoppning om att samtal som dessa har möjlighet att föras även i framtiden, önskar jag Dig allt gott

    einar

  41. jakobius · ·

    Kvinnoförtryck finns naturligtvis inte inbakad i en religion, lika lite som den finns i ett folks kultur eller ”ras”, för att använda ett förlegat uttryck som i dag är utbytt mot kultur och religion med samma rasistiska implikationer.
    Letar man otäcka kvinnoförtryckande citat i religiösa urkunder finner man dem nog i alla världsreligioner.
    Bibeln talar om att homosexualitet är en synd som bör bestraffas, och Paulus menar att kvinnan ska tiga i församlingen (obs: i Nya testamentet).
    Kvinnoförtryck är en samhällsfråga, oupplösligt förenad med en konservativ och repressiv stat inte en fråga om religion. De flesta stater i den muslimska världen tillhör denna kategori, men inte alla. Det förekommer naturligtvis också i demokratiska samhällen, där män känner sig berövade sin makt, och är knappast vanligare förekommande bland muslimer än bland ”vanliga” ateister eller kristna. Statistiken talar tyvärr sitt tydliga språk vad gäller kvinnomisshandel i Sverige – det är vida utbrett över klass- religions- och folkgruppsgränserna.

  42. Tack själv, Einar. Och alla ni andra som kommenterat tänkvärt här. Nu pockar byråkratin på min uppmärksamhet igen men jag utlovar schemalagd uppdatering på söndag. Då om vårens kanske mest intressanta litterära evenemang i västra Sverige…

  43. Sara på flykt undan islams förtryck · ·

    Dervischdansen virvlar vidare…

    Det är uppenbart att när Carl Forsberg talar om ”mänskliga rättigheter” så är det inte kvinnornas mänskliga rättigheter han tänker på utan sin och andra religiösa dårars.
    För mig som kvinna och själv utsatt för muslimskt våld och som lever under skyddat identitet (i Sverige av idag, ja) med ständigt överhängande hot om våld, är det inte särskilt svårt att ta ställning, entydigt och förbehållslöst, och fördöma islams primitiva kvinnosyn och dess barbariska våldsagenda.
    Att välja mellan kriminalisering av Koranens texter som uppmanar till våld, både mot kvinnor och icke-muslimer, och fortsatt kvinnoförtryck och terror väljer jag utan minsta tvekan det första alternativet.
    För sådana som Carl Forsberg, som saknar både erfarenhet av att vara utsatt för våld och förmåga att leva sig in i våldsoffrens situation, kan det däremot vara lite svårare att ta ställning.
    Carl Forsberg tycks vara mest orolig för att gå miste om sina “dansande dervischer” !
    För att lugna din oro, Carl, vill jag betona att förslaget går ut på att endast kriminalisera våldsinslagen i islam. Men eftersom Dervischdansen inte innehåller, vad jag vet, några våldsmoment, så kan du fortsätta njuta av dina dansande dervischer.
    Och om förslaget skulle så småningom gå igenom så kan det kanske leda till att islam blir en jämställd lära och då kan du få chansen att även avnjuta dansande “kvinnliga” dervischer!
    Vad säger du om idén?!

    Einar: ”…var och en som har ögon att se med och öron att höra med…”
    – Det räcker inte. Det krävs en hjärna också!

  44. Jag är ledsen för din skull, Sara. Du måste tro mig om det. Och jag hoppas att vårt samhälle ger dig all den hjälp du behöver. Men alla fysiska våldsinslag är redan kriminaliserade i Sverige. Jag är fullt medveten om de problem sociala myndigheter och polis har att beivra s.k. hedersrelaterade brott men det betyder inte att vi kan ta oss rätten att kriminalisera delar av en religiös text.

    Jag tror dock att du använder din energi till att bråka med fel person. Det här är en ganska liten blogg som följs av några hundra läsare per dag. Det är den huvudsakliga publicistiska kanal jag använder mig av idag, inte i första hand för att driva opinion utan för att skriva om saker jag tycker är intressanta eller tänkvärda. Du får gärna använda kommentarsfältet här så mycket du vill men frågan är om du inte skulle tjäna mer på att antingen starta en egen blogg eller ge dig in i debatten på någon av de större, exv Axess eller hos Lars Vilks?

  45. Rustan · ·

    Fastän med ett helgons tålamod, Carl, det måste vara svårt för den som trots alla sina dubier även känt en del av den tankeskönhet som ryms innanför islam genom sufismen att ge den erfarenheten ett uttryck inför snusförnuftiga experter, vulgärliberaler och aggressiva troende, för vilka du är intet mer än en stackars idiot när du talar om ornamentslingors världsmeditation eller roten till dervischdansens gåtodjup. Med så många islamexperter bland svenskar och invandrare och så få läsare av Jawid Mojaddedis formsäkra tolkning av Rumi ”The Masnavi, Book One” vilken kan kompletteras med den lösare men ibland förtydligande tolkningen av samma verk i Alan Williams ”Spiritual Verses”, är det du som framstår som den sansat förnuftige, din – kanske oriktiga, romantik som bevarar öppenheten i en tid av politiserat förenklade positioner och identitetsschabloner.

  46. Tack Rustan för din kommentar. Det har onekligen varit tröttsamt att hålla nivån på diskussionen här i tråden när allt jag helst av allt velat göra är att citera konstnären Christopher Rådlund: ”Skönheten tillintetgör trivialiteten”.

  47. Sara på flykt undan islams förtryck · ·

    Batterisyra-poesi

    “Skönheten tillintetgör trivialiteten”; sjunger Carl Forsberg!
    Igår kväll kunde man på SVT2 “Korrespondenterna” se ruggiga bilder på hur “Batterisyra tillintetgör skönheten”! Kvinnoansikten, vackra en gång i tiden, sönderfrätta av den obarmhärtiga syran till monstruösa alster. Ögon, öron, näsa och mun hopsmälta till amorfa, varfyllda, löst hängande hudslamsor. Syn, hörsel, lukt och smaksinnen förstörda för alltid.
    SVT:s korrespondent Stefan Åsberg hade varit i trakterna kring Islamabad i Pakistan, där över 8000 fall av syraattacker på kvinnor har registrerats de senaste åren. Så gott som alla förövarna går fria:
    http://svt.se/2.107895/sida?lid=puff_1539634&lpos=rubrik
    8000 registrerade fall bara i Islamabad! Hur många är de drabbade i alla de 57 länder som gnyr under islams ok; månntro?!
    Frekvensen av antalet syraattacker mot kvinnor varierar mellan olika delar av den arabisk-muslimska världen, delvis beroende på tillgång till skjutvapen. I den arabiska världsdelen är det vanligare med att kvinnor skjuts till döds. Knivmord är också vanligt i vissa trakter. I Sverige, ett land med höga flervåningshus, har en ny variant av kvinnomord dykt upp, Balkongmord. Unga flickor knuffas ner från balkong av sina manliga familjmedlemmar för att ge sken av självmord.
    Kvinnovåldet i islam är en känslig fråga både i Sverige och många andra delar av världen. Det politiskt korrekta svenska etablissemanget har gjort det till en högsta princip att omhulda muslimer och försvara dem och deras egenheter till varje pris med förevändningen att de utgör en “svag” grupp som behöver skyddas. För svenska feminister, som ju ingår i etablissemanget, är frågan en het potatis, av samma skäl. Feministerna blundar gärna eller tittar bort vid åsynen av det makabra våldet. Deras karriär är förstås viktigare.
    De utsatta kvinnorna däremot är en resurssvag, oorganiserad grupp, många av dem kan inte språket, förstår inte hur systemet fungerar, vet inte vilka rättigheter kvinnor har i Sverige och även om de skulle veta det så har de ytterst begränsade möjligheter att komma ifrån sina manliga bevakare och leva ett fritt liv.

    En kriminalisering av Koranens texter,
    som uppmanar till våld mot kvinnor (och icke-muslimer), skulle innebära en markering från samhällets sida att vi inte på några som helst villkor och inte under några som helst förevändningar accepterar våld eller uppmaning till våld mot kvinnor. Den pedagogiska vinsten av en sådan lag skulle bli stor för alla i samhället inklusive de med småhjärnor besatta av kvinnohat.

    PS
    Carl, Oroa dig inte för min “energi”! De rader som jag skrivit här har inte kostat mig särskilt mycket energi. Jag vet hur mycket energi jag har och jag disponerar den på de sätt som jag finner passande.
    Det är uppenbart att du inte vill ha fler inlägg från mig. Jag kan förstå det och jag respekterar din önskan.
    Mina inlägg har blottat en mindre poetisk sida hos dig, en sida som du inte riktigt kan stå för; en mörk fläck i den fromma retrogardistiska fasaden.
    Vi har tydligen inte så mycket mer att säga varandra. Min ståndpunkt är solklar och otvetydig: Ett entydigt och reservationslöst avståndstagande från våld och uppmaning till våld mot kvinnor. Inga om och men, inga urskuldanden eller ursäkter, inga poetiska tolkningar, förskönande omskrivningar eller andra krusiduller.
    Du däremot sitter på din poetiska piedestal och tittar ner på de våldsdrabbade kvinnorna och uttrycker medlidande; förvisso, men du har väldigt svårt för att göra ett trovärdigt avståndstagande från våld och uppmaningar till våld mot dem.
    Det här får bli mitt sista inlägg. Nu kan du pusta ut och fortsätta njuta ostörd av dina dervischer.

    Rustan,
    Jag har talat för en kriminalisering av Koranens texter som uppmanar till våld mot kvinnor och icke-muslimer, inte en kriminalisering av Rumi´s poesi.
    Hur många gånger ska jag behöva säga det för att ni ska begripa?
    Varför har ni så j…. svårt att hålla saker och ting isär?
    Är det en medveten strategi med syfte att förvilla begreppen eller beror det på att det är så rörigt i era skallar att ni inte är förmögna att skilja mellan gott och ont?!

  48. Rustan · ·

    På grund av värdlandets hövlighet låtsas vi ta för givet att du är ”Sara” och ”på flykt från Islams förtryck”, och inte svensk, man, högerpopulist. Du påminner om de attityder som möter en från ett s.k. enfrågesparti, där man i allt utanför sin genomtänkta huvudpunkt står svarslöst. Problemet med din sanning – som ingen i spalten haft hjärta och önskan att motsäga, inte heller jag – är att den utesluter var annan sanning. Rumi, som var mitt exempel, rymmer inte endast ”en poetisk omskrivning”, ”krusiduller” eller ”en poetisk piedestal”(dina begrepp). Poesi är inte endast ”poesi”. Också för Rumis poesi – som går längre i radikalt kärleksevangelium än till och med Jesus – är Koranen en källskrift. En mindre aggressiv men lika arrogant debattör som Einar Askestad förstår lika lite som du komplikationen i sammanhanget. Hjärtat, där det möter livets drama, kommer aldrig att kunna finna sig nöjt med uteslutande glödgat rättvisepatos och dirrande mansförakt. Inte heller med Askestads vattenvällingshumanism, jag beklagar. Bakom ordet ”dervish” som du gör dig löjlig över börjar en värld som du inte känner. Din erfarenhet – om den är din, jag vill tro det – kan du inte i längden använda till reduktionistiska läsningar av annorlunda eller väsensskilda erfarenheter. Så går det inte att leva. Det är som att leva utan kärlek.

  49. einar askestad · ·

    jag lägger mig platt inför ”rustans” metafysiska visdom.

  50. Rustan · ·

    Hej igen, Einar; vi kan gärna lämna metafysiken – som du kallar det – därhän, det skulle bara lämna mig med en oönskad bevisbörda, och nöja oss med vanlig textkritik. Har ingen liten fågel ngn gng viskat till dig om att, lite grovhugget uttryckt, kanske försöka särskilja de korta surorna från de långa, överväga hur de nerskrivits och redigerats i efterhand, betrakta de retoriska inslagen i arabiskans rimprosa, samläsa med traditionerna kring profetens liv, betänka föreställningen om den himmelska koran som Muhammeds koran är en sociokulturell avglans av? Där du läst Koranen ”tre gånger”. Endast finnande fult och grymt.
    Går du igenom Dante Aligheris Gudomliga komedi med en rödpenna och stryker under besvärande avsnitt så blev det ett nerfläckat exemplar, men förminskar det Dantes styrka som visionär och poet?

    ”Stora delar av GT andas liknande primitiva och trasiga människosyn”, försäkrar du oss, i en recension av GT:s 40 böcker, är det månne Höga Visan du beskriver? Klagosångernas gråt? Hesekiels ordsyner? Ruts berättelse?
    Och vore Joakim av Fiores eller Bruno Giordanos frigörelseprojekt tänkbara utan GT? William Blake? Swedenborg?
    På motsvarande sätt handhar du Koranens intertextualitet. Du tycks läsa men ändå inte läsa. Du ser vad du ser, och allt vad du inte ser är måhända..metafysik.
    Och Du har skrivit en bok kring skillnaderna mellan kristendom och islam, förlåt mig om j inte rusar till bibilioteket, kanske skulle du väntat en 5-10 år..?
    Det är inte att jag inte önskar en reformation av islam. Vad jag ställer frågor kring är den nya svenska islamkritikens kvalitet.

  51. einar askestad · ·

  52. Rustan, med risk för att låta lite inställsam, när jag läst dina inlägg funderade jag en kort stund på att sluta blogga. Du skriver så klart det jag ville säga men inte riktigt förmådde. Jag undrar om det någonstans går att läsa mer av vad du skriver? Vill du bevara din hemlighet går det bra att maila mig på nyababylon@gmail.com

  53. Rustan · ·

    Men inte alls, bäste Carl. Den 29 april skrev du följande extraordinära rader: ”Då får vi ställa oss den rafflande frågan om vad religion är. Är det urkundstexterna, de troendes handlingar eller den poetiska möjlighet som ligger i korsningen mellan tro och tolkning? Kan Islam tänkas vara ornamentikens och arkitekturens religion. Dansande dervisher och Rumis dikter. Kan hinduism vara brahminer som bär munskydd för att undvika att ens oavsiktligt döda en inandad flygande insikt? Den lilla statyetten av Ganesha som står på mitt skrivbord. Kan kristendomen vara all den vidsom som gömdes i kloster medan böldpesten härjade Europa? Caravaggios altartavlor?..”
    Det var en i dessa dagar unik text, och mina korta inlägg har intet lagt till annat än att fylla i konturerna av dina egna ord, i ett kommentartillägg. Jag känner inte till hur du bekantat dig nog med islam för att bära en intuition om att hon är mycket mer än ett ”de otrogna..i en het ugn” etc. Vi har så långt aldrig sett en civilisation byggd på humanetiska grunder, franska revolutionens tio månader blev återigen tolv, templet till det högsta förnuftet stod inte ett decennium. En civilisation är något mörkare än så – erkännes, men också någonting djupare än så.

    Rustan är mitt riktiga förnamn.

  54. kognitiv beteendeterapi…

    klicka här för psykologkontakt och sömnskola…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: