Tre gubbar, tre gubbar…

Jag borde väl säga nåt om mina rumskamrater också – som rubriken anger utgörs de av tre män som lämnat medelåldern bakom sig. Samtliga snarkar högt. Mina öronproppar hade behövt vara formgjutna i plastic padding för att ha effekt. Mittemot mig ligger en harmlös farbror som väntar på operation. På nätterna hörs han ibland stillsamt fnissa. Men när det allmäna tumult som drabbade oss igår natt hade pågått i över tre timmar hörde jag honom trots allt mjukt viska: vad i helvete! Bredvid mig ligger en man som fått en större hudtransplantation. Han är hygglig men verkar till den grad rädd för tystnaden att han ständigt försöker hålla en konversation levande med mig. Jag vet nu till exempel att han nyligen importerat en cadillac, att han en gång ägt 8 hästar och att han föredrar insjökräftor framför havskräftor. Annars pratar vi förstås mest om det som förenar: vår sjukhusvistelse. Mannen verkar vara något slags proffs på det och jag vet därför detaljer om hans operationer som jag gärna besparar er, men också exempelvis att sjuksköterskorna på hans tidigare avdelning var vänligare än vad de är här. Detta sjukhusproffs och jag har nu förenats i vårt gemensamma misstycke om mannen som ligger i sängen snett emot mig. Det var han som, som man säger på danska, lavede ballade igår natt. Det är inte det att han låter som om man hällt en halvliter vaniljsås i strupen på honom när han snarkar. Det är inte hans ständiga stönanden, rastlöshet och svordomar. Jag skulle till och med kunna stå ut med hans oförskämdheter de få gånger jag faktiskt förstår vad han säger genom sluddrandet. Men när man igår natt kunde lägga ihop alla dessa faktorer, tillsammans med vetskapen om att gubben ligger här på rummet och skåpsuper och sen dessutom vaknar av att han står och flåsar över min säng – inte en, men tre gånger – då har man för länge sen passerat gränsen för vad farbror Carl tycker är ok. Lång historia kort: gubbjäveln sov i korridoren.

2 kommentarer

  1. Det här stärker mig i min gamla uppfattning att man behöver vara både vitter och frisk för att vara sjuk.

  2. Så rätt, min käre Andreas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: