Ubåten och himlen

Lothar-Günther Buchheim arbetade som krigskorrespondent för det tyska propagandamaskineriet under andra världskriget. Han gjorde en enda resa med en ubåt men den resan odödliggjordes av boken med titeln Das Boot, en bok som senare gjordes till en ikonisk Oscars-nominerad film med samma namn. Jag har burit med mig den där boken sedan jag som liten hittade den i mina föräldrars bokhylla och läser ibland om den. Nu var det dock länge sedan sist och jag fruktade att jag skulle växt ifrån en del skildringar av manligt griseri och den till synes hårdnackade stoltheten som försöker hålla skräcken och ledan stången. Döm då om min förvåning när jag hittade nedanstående passage:

”Redan på mornarna klär sig himlen varje dag i en ny färg. Det finns gröna himlar, vitriolgröna, pistagegröna. Ibland är det gröna skarpt som genomlyst lemonad. Andra gånger är gröntoningen bara ett sönderblåst, grönaktigt skum från en spenatgryta som kokar över.

Himlakupans gula toner är tidigt på mornarna ofta ett kallt kromgult. Aftonhimlarna är mättat gula som mässing, som kadmiumgult eller indiskt gult. Ibland verkar hela himlen som en gul brand. Ibland klär sig också molnen i gult: ett smutsigt, svavelaktigt gult. Solnedgångens gulglänsande glorior varierar från grönaktigt guldgult till kallt guldgult och regnbågsskimrande orangefärgat guldgult.

De röda himlarna är de praktfullaste. Mornar och kvällar kan hela floder av ett intensivt rött flyta över himlen. De röda färgerna är de mäktigaste och mest skiftande av alla: från aningen av ett skimmer, från milt opaliserande rosa till djup purpur, från ett flyktigt malvarött till grällt rött som en vattenpost. Däremellan ligger sockerkulörröt, pelargoniarött, scharlakansrött. Och mellan rött och gult en oändlig skala av orangefärgade toner.

De violetta bränderna på himlen är sällsyntare än de röda. De sönderblåsta och flyktiga violetta tonerna, som snart går över mot grått, kommer en att tänka på sliten taft. Det svartgrumliga blåvioletta verkar å andra sidan hotfullt och illvilligt. Vissa kvällar går i ett jolmigt purpurviolett, som ingen målare skulle våga sig på.

De grå himlarna har otaliga nyanser: varmt grått, kallt grått. De är blandade med umbra, med mörkockra, med Tierra di Siena. Velasquezgrått, duvgrått – och vid sidan av dessa färgstarka grånyanser finns det fullständigt uttryckslösa grå toner: betonggrått, stålgrått.

Blått är vid sidan av av grått himlens huvudfärg. Det mest storartade är ett djupt blått över en rasande sjö, som sprutar högt under de susande vinddragen: ett högväxt koboltblått utan stormmoln. Ibland är det blå mättat som indigo, upplöst i vatten.”

Det känns inte helt överraskande att Buchheim etablerade sig som konstkännare efter kriget, eller hur?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: