Vilket val!

Vilken otrolig känsla det var på MPs valvaka i söndags! Dansant och glatt, men också färgat av en stolthet över att vår politik nått ut och att så många väljare tyckte att våra kandidater skulle representera dem i EU-parlamentet. Ni känner alla till resultatet vid det här laget, även om det faktiskt är spännande in i det sista. Den slutgiltiga rösträkningen pågår och det kan hänga på något 10-dels procent om MP får ett mandat till. Ni kan följa rösträkningen live här, och här finns en artikel som förklarar hur en eventuell förändring av mandat kan gå till. Edit: medan detta skrevs hann en ännu bättre artikel om mandatfördelning dyka upp.

Det är klart att vi pratade en del om valet i september också i söndags. Nu skruvas förväntningarna upp och jag tror att vår valorganisation har väldigt goda förutsättningar att göra ett kanonjobb. Själv står jag på flera listor, både riksdag och region för både Göteborg och Bohuslän. Den placering som ger mig bäst möjlighet att komma in i fullmäktige är Göteborgs regionlista där jag står på nionde plats. Idag har vi sex mandat i regionfullmäktige. Allt pekar på att vi kommer att gå framåt och även en ökning med bara ett mandat skulle ge mig en plats som förste eller andre ersättare. Just första och andra ersättarplats är viktiga, eftersom dessa båda är kallade till alla gruppmöten och fullmäktigemöten. Det innebär en god chans att påverka politiken, även om man inte har en ordinarie plats.  Men jag hoppas så klart på mer. Det går ju att ta ett kliv uppåt på listan om man blir kryssad av tillräckligt många.

Jag ska återkomma till frågorna jag vill driva – främst gäller det förstås kulturpolitiken – men låt mig först återvända en stund till eftervalsanalysen. Några snabba nedslag:

  • Kent Persson, moderaternas partisekreterare, gör ett märkligt inhopp i Agenda. Han försöker förklara katastrofresultatet med att väljarna inte förstått de viktiga frågorna. Självkritik saknas, förutom det märkliga påståendet att de inte lyckats mobilisera väljarna. Sanningen är ju att valdeltagandet ökat, även i moderat mörkblå kommuner, men att väljarna röstat på andra partier. Vi ser också embryot till en valstrategi som jag tror vi kommer se mer av. ”Miljöpartiet står till vänster om socialdemokratin.” Det är så klart ohederligt, varför har annars alliansen gjort upp med MP i migrationspolitiken?
  • Flera medier pratar om en vänstervind som blåser och inkluderar där MP och F!. Samtidigt säger man att det kommer att bli mer komplicerat för Stefan Löfven att regera tillsammans med fler och starkare partier. Ja, om man tror att det kommer att fungera precis som förr, med en enbart socialdemokratisk regering som driver igenom sin politik med hjälp av stödpartier. Men det kommer inte att bli så den här gången. Flera partier, åtminstone två, kommer att ingå i en rödgrön regering och därmed ta gemensamt ansvar för politiken. Det kommer att bli tuffa förhandlingar, men när man väl sitter i regering kommer man att ha hittat lösningar på knäckfrågorna.
  • SD:s toppkandidat, Kristina Winberg, har inte förstått att man inte kan förhandla om medlemsavtalet i EU-parlamentet. Det blev väldigt tydligt i ovan länkade avsnitt av Agenda. Trots tappra försök av Anna Hedenmo att förklara just detta. Hon ville heller inte ge besked om ett eventuellt samarbete med Front National. Hon förstår inte att det också betyder att man inte definitivt säger nej till ett sådant samarbete.

Framgångarna för SD måste vi behandla närmare. Det duger inte längre att bara granska vad deras politiker hittar på. Vi måste också närma oss deras väljare. Det verkar ju helt tydligt att det inte spelar någon roll om riksdagsledamöter går med järnrör på stan eller om det finns kopplingar till nazistiska organisationer. Folk röstar på dem ändå. Och jag blir lite beklämd när jag i mina Facebook- och Twitter-flöden översvämmas av stolta människor som visar i vilken stor utsträckning just deras grannar röstat på MP, V och F!. Någon enstaka postar en bild på valresultatet från någon gammal hemkommun, som man sedan länge flyttat från, och skäms för att SD just där har fått extra många röster. Det betyder ju bara att de progressiva politiska krafter som finns inte är på plats för att möta SD:s väljare.

Det duger inte längre att skrika rasist åt varenda en som röstar på SD. Visst, jag känner också en avsky för deras politik men vi måste ge större tilltro till våra egna argument. Vi måste kunna föra ett lugnt samtal med SD:s väljare och åtminstone försöka övertyga dem om att de inte har grund för sin oro. Vi kan bemöta de siffror de så gärna presenterar. Och vi kan, tror jag, på ett ganska enkelt sätt förklara att det är urholkningen av trygghetssystemen och en globaliserad och avreglerad arbetsmarknad som är de verkliga skälen till ett växande utanförskap, inte invandringen. Detta kommer att vara en ödesfråga inte bara i det svenska valet, utan i många framtida val i Europa.

 

2 kommentarer

  1. Jag är miljöpartist och står till vänster om socialdemokratin. Är det nåt fel på det?

  2. Nej, självklart inte. Men det är fel att entydigt placera hela miljöpartiet till vänster om socialdemokratin. Den gröna ideologin är sin egen, med influenser från såväl socialism som liberalism och konservatism. När M:s pressekreterare placerar oss till vänster om S så är det av taktiska skäl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: