Politisk vision

IMG_9020Av politiker som står på valbar plats tycker jag att man kräva en vision om vilket samhälle de vill se. En vision som kan ligga till grund för målsättningar och konkreta insatser. Jag tycker att det politiska samtalet generellt sett domineras alltför mycket av kortsiktighet, plånboksfrågor och försök att skrämma väljarna. En värld av ökande klyftor mellan fattiga och rika, både i den utvecklade delen av världen och mellan i- och u-länder, bidrar till att skapa konflikter och till att främja ett kortsiktigt tänkande.

Vill vi politiker verka för ett större förtroende så behöver vi också våga blotta oss, sträcka ut blicken och tala om framtiden. Och det gör vi förstås också. I valmanifest och partiprogram kokar vi ner våra formuleringar till brukbara arbetsdokument som ska mobilisera gräsrötterna och intressera nya väljare. Där finns inte många blottor. Men i det kaos som en valrörelse är, när partistrateger försöker spinna nästa utspel för största möjliga effekt och en allt råare journalistkår grillar partiledarna i närbild, så saknar åtminstone jag de där påminnelserna om varför man egentligen sysslar med politik. Vad var det nu för samhälle jag ville se?

Jag vill vara med och skapa ett hållbart samhälle, en plats som vi är stolta över att lämna vidare till våra barn och barnbarn. Ett samhälle där vi hushåller med naturens ändliga resurser. Där vi samarbetar över nationsgränser med respekt, uppskattning  och förståelse för varandras olikheter. Därför är jag också väldigt stolt över att vara medlem i ett parti som skrivit in tre övergripande solidariteter i sitt partiprogram:

  • solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
  • solidaritet med kommande generationer
  • solidaritet med världens alla människor

Mer specifikt vill jag jobba med kulturpolitik. Kulturpolitiken är en naturlig del av den gröna ideologin eftersom miljöpartiet vill minska den skadliga och resursslukande konsumtionen, sänka arbetstiden och ge mer utrymme för individuell utveckling.

Jag tror att en effektiv kulturpolitik börjar i skolan. Därför är det viktigt att stödja de estetiska ämnena, att fortsätta hålla kulturskolan gratis och att öppna den för fler konstformer. Att läsförståelsen går ner, särskilt i socialt utsatta grupper och särskilt bland pojkar är ytterst ett allvarligt demokratiproblem och därför behöver undervisningen i svenska stärkas, särskilt läsningen och diskussionen kring skönlitteratur eftersom det är där ett verkligt intresse för språket och alla dess nyanser väcks.

Den digitala revolutionen har inneburit en aldrig tidigare skådad tillgång till kultur. Betänk att det  bara är två decennier sen människor åkte till London för att köpa vinylsinglar. Men den digitala revolutionen ställer också nya krav på kulturutövarna. Inte minst journalisterna ser sin arbetsmarknad erodera när allt fler läser nyheter gratis på nätet. En reformerad upphovsrätt måste troligen till, men det är viktigt att gå varsamt fram med stor lyhördhet för kulturskaparnas villkor. I Norge finns projektet Bokhylla, som kan ge en vägledning om hur det kan se ut i framtiden.

Jag tror inte på en instrumentell kultursyn. Tvärtom har kulturen ett egenvärde, som njutning, igenkänning eller avgrund. Kultur är civilisation. Min vision är ett samhälle där fler är intresserade av kultur, där det kulturella samtalet tar plats i media och där vi oberoende av var vi lever i landet kan ta del av ett kulturellt utbud av hög kvalitet och där vi har vant oss vid ett omfattande internationellt utbyte.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: