Miljöpartist – gläds i förödelsens stund!

Beskedet att SD kommer att stödja Alliansens budget kan vara svårt att ta emot, men det kan också paradoxalt nog innebära starten för ett kraftigt minskat inflytande för dem. Om alla humanistiska krafter nu agerar ansvarsfullt. Lövfen sträcker, tillsammans med resten av regeringen, nota bene, ut handen återigen. Det är förstås helt rätt. Det enda sättet att ge SD inflytande är så länge Alliansen håller ihop och presenterar samlade förslag. Därför måste något av de borgerliga partierna våga ta steget att förhandla med regeringen.

Det andra alternativet är extraval. Det är ett högt spel. Sannolikheten att Alliansen skulle få egen majoritet är obefintlig och att de skulle bli större än de rödgröna är en chanstagning. Allt detta förmodligen till priset av ett ökat stöd för SD och till risken av ett eller flera borgerliga partier utanför riksdagen. Jag tror inte att något av partierna utom SD tjänar på nyval.

Däremot tjänar alla på att SD får minskat inflytande, inte minst alla de människor som söker skydd i vår tids största flyktingkatastrof.

Lövfen gjorde tidigt klart att han var beredd att samarbeta genom att neka V plats i den nybildade regeringen. Det visar att han menar allvar med sin önskan om samarbete över blockgränserna. Vi står inför ett extraordinärt läge i den svenska politiken. Det kräver att alla goda krafter tar ansvar. Kommer det att betyda ytterligare eftergifter från MP? Sannolikt. Men om det är priset vi får betala för att slippa ett makthungrigt SD i mediernas rampljus så är åtminstone jag beredd att ta det.

Vän! I förödelsens stund

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? —
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: ”Bliven!”
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: