Angående essästödet i Västra Götaland

Ingrid Norrman sätter i dagens GT sökarljuset på det nyinrättade essästödet som initierats av Västra Götalands kulturnämnd. Kritiken mot stödet riktar hon i första hand mot att pengar också går till skribenter som inte är bosatta i regionen. I andra hand riktas kritiken mot att offentligt stöd till kritisk kulturjournalistik delas ut av en sakkunnig jury som också skulle kunna omfattas av kritisk granskning.

Båda argumenten är lätta att bemöta, det senare för att det debatterats så flitigt tidigare, nämligen kring principerna för fördelning av tidskriftsstöd från Statens kulturråd. Särskilt omdebatterat blev stödet i samband med att den nuvarande rödgröna regeringen tvingas regera med Alliansens budget. Ett av deras förslag var nämligen att i princip utradera det statliga tidskriftsstödet. Den massiva kritikstorm som följde visade med all önskvärd tydlighet hur viktigt ett offentligt stöd till kulturtidskrifterna var, för hela kulturlivet. Stödet från Statens kulturråd, liksom det nyinrättade essästödet från Västra Götaland, lever upp till principen om armlängds avstånd. Det innebär att man har en sakkunnig jury, eller referensgrupp, oberoende av politiker, som ger rekommendationer om stödets fördelning. Självklart kan jäv uppstå också i en sådan grupp. Det följer ju av sakens natur att den som är kunnig i området kulturtidskrifter också skriver där, eller har andra band till tidskrifterna. Men precis som inom politiska beslut följs då ordningen av jäviga personer tydligt deklarerar jävsförhållandet och också avstår från beredning av ärendet i de fall det är aktuellt. Det blir inte alltid perfekt. Det finns naturligtvis grupperingar inom kulturlivet, liksom inom alla andra sfärer, som mer eller mindre förtäckt stödjer varandra. Men principen är bra.

Vad gäller den första, och huvudsakliga kritiken som Norrman har mot essästödet så har jag faktiskt svårt att förstå den. Läsare, liksom skribenter i kulturtidskrifter, finns både i Sverige och utomlands. Det vore oerhört begränsande att enbart rikta stöd till skribenter bosatta i Västra Götaland. Som om kulturintresserade här enbart läste skribenter från regionen. Det är ju absurt! Med samma argumentionslinje skulle enbart västsvenska sångare uppträda på Operan, och enbart med musik skriven här. Vi skulle bara se teater som i sin helhet skrivits, producerats och framförts i Västra Götaland. Och inga konstnärer skulle få komma hit och genomföra Artists in residence eller ställa ut på konsthallar i regionen. Det skulle i sanning bli en fattig kulturregion!

Nej, jag är väldigt glad och stolt över essästödet och dess nuvarande utformning. Västra Götaland visar återigen framsynthet i sitt stöd för en hotad och mycket nödvändig konstform och kulturyttring. Bjuder vi resten av Sverige på goda essäer? Javisst. Men det är väl alldeles utmärkt att regionen med nationens största kulturbudget går före och tar ansvar där det behövs?

One comment

  1. […] stöd till essäer och kvalificerad kulturjournalistik. Jag har bemött hennes ursprungliga inlägg tidigare på bloggen, och egentligen finns inte så mycket att tillägga, mer än […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: