Tio år i den frusna kyrkan

Idag är det tio år sedan The Knife släppte skivan The silent shout. Jag hade nog inte tänkt på det om jag inte som vanligt lyssnat på Musikguiden i P3 på väg hem från Göteborg. Idag ägnade de en hel timme åt skivan, med intervjuer, analyser och lyssningar. Jag håller helt med programmakarna om att det är något högtidligt över ett sånt här ögonblick. Det är svårt att ta sig an ämnet och om man gör det närmar man sig det med en slags religiös andakt. Det är som att träda in i en kyrka från framtiden, redan övergiven och förfallen. Rimfrost över metallen.

Jag har så många minnen till The silent shout, alla är verkligen inte goda, men de görs åtminstone något vackrare av syskonen Dreijers ljudlandskap. Kanske är det en anekdot som förklarar bäst? Det är sex år sedan, jag står i en överfull pusterviksbar och hittar Hans i mängden. Jag har just sett dokumentären Joy Division, där en punkare försöker förklara bandets storlek. ”They were the soundtrack of Manchester”. Så jag frågar Hans – vilka gör soundtracket av Göteborg 2010? Åh, det är enkelt, svarar Hans: The Knife.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: