Kongressen, migrationen, den större berättelsen

Tar en promenad kring den vackra domkyrkan i Karlstad för att rensa tankarna inför kvällens debatt om migrationspolitik på miljöpartiets kongress. Mitt engagemang i migrationspolitiken och min kritik av den skärpning av våra villkor för mottagande som regeringen presenterade i höstas är välkända, både inom och utanför partiet. För mig utgör detta engagemang själva grunden till att jag började arbeta politiskt och till att jag blev medlem i miljöpartiet. Men även för många miljöpartister som inte sätter migrationspolitiken allra främst bland sina politiska ställningstaganden, upplevdes regeringens inskränkning av möjligheterna att söka asyl i Sverige, begränsningen av anhöringinvandringen och de tillfälliga uppehållstillstånden som ett alltför stort avsteg från vår ideologi. Detta avsteg, menar jag, är av betydligt allvarligare karaktär än det som helt nyligen seglat upp som en kris för vårt parti. Det handlar nämligen om något så centralt som själva fundamentet för vår politik, solidaritet med världens alla människor.

Behovet av att hantera och förklara överenskommelsen har alltså varit stort. Så stort, att partiet organiserade dialogkonferenser på tre olika platser i februari i år. Jag ville personligen söka svar på frågan om jag kunde fortsätta att företräda partiet i de politiska uppdrag jag har och i en kommande valrörelse. Men även om konferensen i Malmö, där jag deltog, var välorganiserad och präglades av ett stort engagemang i diskussioner och utmejslade förslag räckte den inte till för mig. Den gav inte mig svaren jag sökte, om jag kunde lita på linjen i mitt eget parti. Jag bestämde mig därför att invänta kongressen i Karlstad där migrationspolitiken åter skulle upp på bordet. Hur skulle propositioner och motioner behandlas av partistyrelse och ombud? Hur skulle partiet göra avvägningen mellan ideologiskt grundade ställningstaganden och realpolitik med regeringsansvar i ett komplicerat parlamentariskt läge? Vilka verktyg kommer vi fritidspolitiker få för att förklara för våra väljare hur vi navigerar?

Att röra sig i och kring sakrala rum fungerar för att ge tanken rymd, alldeles oavsett om man är troende eller inte. Vördnaden kring de döda och de levandes ritualer präglar själva luften vid en sådan plats. Jag noterar att programmet för domkyrkan är välfyllt av både traditionella och nyare inslag. Ena dagen högmässa, andra dagen heliga danser. Jag tänker, kanske något långsökt, att den större berättelse som kyrkan vill förmedla med en sådan flora av aktiviteter liknar den berättelse som miljöpartiet nu söker. Det är en berättelse om det nya Sverige som växer fram. Ett land som präglas av både av en långt gången individualism och en strävan efter jämlika möjligheter till självförverkligande, såväl som ett kollektivt ansvar för de strukturer som möjliggör våra myriader individuella val. Välfärden – både för oss och för dem som inte bor här.

Gustav Fridolin levererar nu denna större berättelse för miljöpartiet. De första reaktionerna visar att berättelsen tas emot väl och att den är begriplig. Det är den ena pusselbiten. Den andra pusselbiten måste kongressens ombud leverera. Beslutsunderlaget ser bra ut. Debatten i utskottet var förvånansvärt civiliserad. De yrkanden till beslut som nu ska debatteras och förhoppningsvis också forma miljöpartiets politik framåt är väl avvägda. De är tydliga i sina ställningstaganden utan att vara orealistiska. Partistyrelsen står bakom de viktigaste förslagen som är:

  • att MP verkar för att det skapas fler lagliga vägar in i EU för att söka asyl, och för att fler EU-länder ska ta ett större gemensamt ansvar för den globala flyktingsituationen
  • att partistyrelsen verkar för att identitetskontroller på båt-, tåg- och busstrafik på främmande mark på väg till Sverige inte ska förekomma
  • att partistyrelsen verkar för att ensamkommande barn och barnfamiljer ska erbjudas permanenta uppehållstillstånd
  • att partistyrelsen verkar för att regler för anhöriginvandring återställs till de regler som gällde före överenskommelsen 23/10 2015

Om kongressen bifaller dessa yrkanden och våra språkrör fortsätter att leverera en begriplig berättelse om våra lösningar på globala utmaningar så kommer miljöpartiet att bevisa sin relevans. Trots svåra beslut både framför och bakom oss. Det är nyckeln till engagemang, både från väljare och partimedlemmar. Jag är hoppfull och beredd att jobba hårt för att det ska bli vår verklighet.

2 kommentarer

  1. Anonym · ·

    Hur gick det?

  2. Samtliga att-satser ovan antogs, liksom ett flertal ytterligare på området migration. Stor enighet hos kongressen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: