Ligger åter i sängen hemma i vår lägenhet, lite tom och trött. Vad var det egentligen som hände? I ett nafs blev jag sjukskriven under två tredjedelar av min semester. Jag tror att det är dags att börja slappna av på allvar, inse att livet är ganska kort och att det finns viktigare saker att oroa sig för än den välfyllda kalendern. Till exempel att nedanstående bild kan komma att bli det bestående minnet av retrogardismen. Titta på det självsäkra leendet och den beslöjade blicken. Är den här mannen verkligen redo för samhället? Är samhället redo för honom?
Nya Babylon 