Uncategorized 20:41
Under jul- och nyårshelgerna kommer jag att jobba med två nya spännande webbprojekt. Det är lite för tidigt att avslöja exakt vad det rör sig om men jag lovar självfallet att återkomma. Den här bloggen kommer dock för tillfället att bli ännu något mer vilande än den redan är…
Men god jul till er alla där ute!
Byråkratiskt and Debatt and Tidskrifter 11:58
Vi har alltid vetat att kulturen är farlig. Den är farlig därför att den rymmer ett sprängstoff som kan utmana både samhälleliga maktstrukturer och den enskilde individens själsliv. Kanske ska vi därför inte vara ledsna att regeringen försöker snäva in begreppet kulturtidskrift?
För när tidskrifter förväntas anpassa sig genom att ta in mer kulturmaterial ställs de nämligen inför ett val: farlig kultur eller ofarlig kultur?
Fick följande lilla meddelande i inboxen på Facebook och tipsar därför vidare direkt. Verkar bli en helkväll! Har du ett Facebook-konto och vill också få tips från ellerströms? Då kan du klicka här.
Tidskriften Lyrikvännen
och Poesidagarna i Malmö
inbjuder till lyrisk-musikalisk salong
med
Lalo Barrubia
Kristian Carlsson
Marie Pettersson
Tommy Olofsson
Jonas Rasmussen
Lasse Söderberg
Jacques Werup
samt
Erik Magntorn
Loftet (Hedmanska gården)
tisdagen den 15 december, kl: 19:00
Inträde 40 kr
Med stöd av Kultur Malmö och Svenska Akademin
Evenemang and Litteratur and Poesi 12:59
Året var 1996 och jag hade just flyttat till Göteborg. På Bokmässans Rum för Poesi hörde jag för första gången Kennet Klemets läsa sina texter ur det som skulle komma att bli hans debut År med tretton månar. Jag tänkte (ännu ganska oerfaren som besökare på uppläsningar): här är äntligen en poet som tar uppläsningssituationen på allvar, som gör konst också av det – till skillnad från att enbart låta det skrivna ordet vara nog. Rytm, betoning, själva röstens nyans visade på en medvetenhet om att de också var med och bar framträdandet.
Sedan dess har jag kommit att intressera mig allt mer för framförandet av litterära texter. ”Uppläsning” eller engelskans ”Recital” räcker inte för att beskriva det konstnärliga framförandet av litteratur. Samtidigt skiljer sig litteraturframförandets konst från skådespelarens.
År med tretton månar läste jag och min dåvarande flickvän ibland för varandra, särskilt den långa dikten Hymn där man finner raderna:
för näckrosor
och för knutna nävar
bland näckrosor
Det knutna näven har återkommit hos Klemets i den näve som knöts runt det uppochnervända ljuset på omslaget till Lördag natt feber. Men den knutna näve man bär inom sig har också kunnat förnimmas i Accelerator och kanske i någon mån även i Lux Interior – den knutna näve som blir en symbol för kampen med sig själv och livet utanför ens kropp.
Nu i höst har Klemets kommit ut med boken Kling kling och någonstans ser jag cirkeln både slutas och vidgas från debuten. Tonfallet är åter mer poetiskt och ja, vackert, men det är en mognare röst som talar:
Det växer samman och hårdnar inåt
har många ansikten, många som väntat, många som
närmar sig
Ikväll uppträder Kennet Klemets på Forum för poesi och prosa under temat Som en yxa för det frusna havet. Jag hoppas att du vill komma dit. Eller, som Michael Strunge en gång sa: ”Hør up, i comastudenter – det ær kunst, for helvede!”
Du hittar en länk till arrangemanget här.
Avbrott and Bloggocentriskt and Dagspress and Kritik and Litteratur and Shopping 14:49
Med anledning av det här finns det anledning att berätta en liten anekdot om när jag tänkte köpa en present till en vän som fyllde år. Jag tänkte att en bok var en bra idé, kanske en diktbok, men jag var inte riktigt säker på vilken bok jag skulle köpa. Så jag gick till Bokia vid Järntorget. Frågade efter poesihyllan. ”Njaeh, någon poesihylla har vi egentligen inte”. Lite förgrymmad/förvånad/snarstucken replikerade jag: ”Men har ni någon poesiBOK då?” Expediten sken upp och gled iväg för att hämta Bruno K Öijers senaste. Inte så illa pinkat, med tanke på att det var den ENDA poesisamling som fanns i affären.
Numera går jag bara till Bokia på Järntorget om jag behöver gem eller omslagspapper.
För övrigt passar jag på att – i likhet med många andra bloggare jag känner, läser, träffar – be om ursäkt för att jag inte uppdaterar så ofta numera. Det ska bli bättre. Jag lovar till exempel att skriva om alla de fantastiska böcker jag köpte under Bokmässan för en månad sedan. Jag ska bara få tid att läsa dem först. Sneak preview: Kritikmaskinen, Städerna inuti Hall, Innan Ganges flyter in i natten, Qabbani: Från nostalgisk kärlekspoet till diktare med orden som vapen, osv osv
Danskt and Evenemang and Litteratur 10:25
Onsdag den 7 oktober får vi fint besök på Forum för poesi och prosa. Då kommer nämligen den danska akademiledamoten Pia Juul och läser hos oss. Uppträder gör också Stewe Claeson, Johan Jönson och Helene Rådberg.
Arrangemanget äger rum i Musikens Hus på Karl Johansgatan 16. Missa inte!
Läs gärna mer om arrangemanget på Facebook eller i vårt kalendarium.
För den som missar uppträdandet i Göteborg pågår Poesi och prosa-turnén över fyra orter i Västra Götaland. En lista över Författarcentrum Västs samtliga arrangemang i höst hittar du här.
Aorta and Dagspress and Debatt and Retrogardism 21:32
Debatten om Figurationer kunde ha varit över för länge sen om inte en yrvaken Kempe prövat den rostiga ideologimaskinen igen. Jag vill egentligen inte bemöta den här typen av dumheter men som ansvarig utgivare för Aorta har jag faktiskt ett ansvar gentemot de många skribenter och konstnärer som publicerar sig i Aorta. Mycket kan man stå ut med, men att utmålas som högerextrem blir lite väl magstarkt.
Så jag och redaktör David Almer skrev en liten rättelse som gäller enbart de uppenbart felaktiga associationerna Kempe gör till retrogardet. Rättelsen var avsedd för publicering i DN, som ju redan publicerat inlägg från herrar Lundberg och Luthersson. Döm därför om vår förvåning när inlägget refuserades. Detta var bara de stora elefanternas lekplats, tyckte vi oss läsa mellan raderna i Ulrika Milles svar.
Men vi misströstar inte. För Nya Babylons läsare kan vi därför exklusivt erbjuda vårt brev till kulturredaktionen på DN i sin helhet:
”I tidskriften Aortas förra ledare skrevs om utställningen Figurationer på Edviks konsthall (författad innan premiären): ”Återigen kommer vi i den (självfallet oförberedda) svenska pressen att få läsa om förlegade konstformer och gammalmästerliga manér, utan att man i journalistkåren ett ögonblick tagit sig tid att problematisera sina egna föreställningar om samtidsuttryckens accepterade och ‘riktiga’ former…”
Det var förvisso ingen vågad profetia, men vi trodde aldrig att nazianklagelser mot retrogardet skulle bli del av debatten. Eva Ström satte igång det hela i Sydsvenskan och Jessica Kempe fortsätter nu genom att i DN den 22/9 använda alla medel för att demonisera det hon tror sig ha identifierat som en konspirerande ondskans union av sverigedemokrater, nationaldemokrater, kristdemokrater, tidskriften Axess, bokförlaget Atlantis och ”den retrogardistiska rörelsen”. Man baxnar.
För det första är det viktigt att skilja ut tidskriften Aorta och retrogardet från arrangörerna av Figurationer. För det andra finns i tidskriften Aorta eller andra retrogardistiska publikationer, exempelvis diktantologier, inget som helst belägg för stöd till totalitära eller fascistiska ideologier, vare sig på höger- eller vänsterkanten. Samtidigt avvisar vi ett implicit krav om att konst ska få finnas enbart efter att den godkänts moraliskt. Efter Kempes inlägg ser vi nämligen risken att debatten fortsättningsvis ska handla om ond respektive god konst. Vi borde inte behöva förklara det för DN:s läsare men Jessica Kempes uppenbara falsarier gör det nödvändigt.”
David Almer
Redaktör för Aorta
Carl Forsberg
Ansvarig utgivare för Aorta
Men vi kan ju inte hålla oss med det. Samtidigt skrevs nämligen ett annat svar, ett svar som om DN inte hade refuserat vår replik förmodligen hade stannat som ett utkast i gmail, sparat på Gud vet vilken server i det stora landet i väster. Men varför inte:
”Vi på tidskriften Aorta är väldigt glada att Jessica Kempe äntligen skriver ut det som endast de invigda vetat tidigare – nämligen att alla retrogardister är kristdemokrater. Den fullständiga syntesen mellan Hägglunds ”vanliga folk” och de elitistiska retrogardisterna verkade länge helt omöjlig, inte minst på grund av de senares frivola och dekadenta uppträdande, slängkappor, vitsmink och myckna bruk av stimulantia. Det som slutgiltigt möjliggjorde den oheliga alliansen var ett avtal, skrivet i blod, menat att ge kristdemokraterna del i retrogardets kulturella kapital och i gengäld skänka något av den segrande kristdemokratins politiska makt, samt välsignelse och odödlighet, till tidskriften Aorta. Synar man den i dagarna framlagda kulturpropositionen ser man också att denna politiska kohandel givit utslag – inte minst genom att betydande delar av presstödet föreslås omfördelas just till tidskriften Aorta. Retrogardisterna föreslås också få upprätta en liten beväpnad milis, ett äkta garde som kommer att beväpnas av Armémuseum i Stockholm, där även retrogardets väldokumenterade antika kopplingar till auktoritära och främlingsfientliga partier kan komma väl till pass.”
Edit 1 okt: Kempe travar på i ullstrumporna och Håkan Sandell svarar på hennes ursprungliga inlägg här. Det är åtminstone skönt att se att ordet retrogardism nu försvunnit ur Kempes litania.
Dagspress and Debatt and Retrogardism 16:19
Trevligt att de skriver om Nya Babylon i DN idag. Mindre trevligt är det som Jessica Kempe skriver. Debatten kring utställningen Figurationer hade annars gått över i en mer reflekterande ton på Lars Vilks blogg, under inlägg 838 men det verkar fortfarande finnas debattörer som tvunget måste frammana högerspöket.
Är det inte något patetiskt över det hela? Lika lite som den figurativa konsten behöver försvara sig mot absurda politiska anklagelser behöver den retrogardistiska rörelsen delta i debatter som ligger långt under dess ambitionsnivå.
För den som till äventyrs är intresserad av vad retrogardet verkligen tycker om konst och litteratur rekommenderar jag senaste numret av Aorta istället.
Edit: Även Lars Vilks har nu reagerat på Kempes skriverier, egentligen på det enda möjliga sättet, genom att hålla upp en skrattspegel. Vad gäller hans åsikter om retrogardets marginella natur så kan man med fördel tänka på Nietzsche som lär ha sagt något i stil med: Jag har bara fem läsare, men det är fem mycket kvalificerade läsare.
Evenemang and Litteratur and Poesi and Religion 12:11
När man driver en personlig blogg och samtidigt arbetar med en offentlig verksamhet som Forum för poesi och prosa så kan det vara en vis strategi att försöka hålla vattentäta skott dem emellan. Men det finns trots allt något jag skulle vilja kommentera i alla turerna kring säsongsupptakten för hösten.
Vi ägnar oss inte åt skandaler. Under de 6 år som Forum för poesi och prosa existerat som en litterär scen har över 160 författare uppträtt hos oss. Bara under den föregående veckan hade vi en sammanlagd publik på 400-500 personer i Skövde, Kinna, Göteborg och Norebyn. De som var där fick njuta av uppläsningar av Cecilia Gyllenhammar, Pamela Jaskoviak, Augustin Mannerheim, Steinunn Sigurdardottir, Ragnar Strömberg och Christine Falkenland. Men det är inte den historia som syns i media.
Med mycket kort varsel ändrade vi arrangörer programmet och genomförde det som Forum för poesi och prosa ytterst står för: professionellt inramade litterära evenemang. Jag vill rikta ett särskilt tack till både författare och lokala arrangörer som höll huvudet kallt och fokuserade på uppgiften.
Och ska man lyfta ut något av alla de framträdanden som ägde rum under veckan tycker jag att man särskilt ska nämna Augustin Mannerheims uppläsning. Född 1915 och därmed något till åren kommen kunde han ändå fullständigt domptera publiken i sin mjuka frasering och fullständiga kontroll över rytmen. Själv talar Mannerheim om ett pågående arbete, Poesins ekokammare, där han beskriver olika dikters samtal med varandra. Vi som hörde Mannerheim i onsdags ser honom själv som en ekokammare där han nogsamt hade funnit ett spår genom sin diktning och hur den vid framträdandets slut fick inte brytas men harmoniera med hans mästerliga översättningar av Goethe. I sådana tillfällen inte bara lever poesin, dess klanger slår an något oanat djup inom oss och för ett kort ögonblick upplever vi något.
Jünger hade talat om överklivning, den estetiska förnimmelse som liknar den hallucinatoriska klarsyn han jämförde med meskalinrus. Någon annan hade kanske tänkt på en andlig, eller till och med religiös, upplevelse. Sådan är vår verksamhet på Forum för poesi och prosa när den är som bäst.
Debatt and Konst and Kritik 22:08
Det dök upp en inbjudan i min mailbox idag. Tidskriften Paletten undrar: Är den litterära konstkritiken ett fornminne? och anordnar ett litet seminarium på temat på Moderna Museet den 10 september. Det är ju en intressant fråga. Den litterära konstkritiken finns förstås, men den lever lite undanskymt i tidskrifter som Aorta. I tidningar som Paletten är den dock mindre vanlig.
Precis när jag är på väg att slänga brevet – eftersom jag inte kan närvara det aktuella datumet – dyker ett bekant namn upp i listan på deltagare i panelen: Eva Ström. Är inte det lite konstigt? Jag menar, kvinnan har ju av en enhällig kritikerkår pekats ut som heltossig. Vad kan hon tänkas ha att säga om konstkritik som är värt att lyssna till? Eller är det något slags sjukt practical joke, ett tillfälle till offentlig mobbing?
|
